onsdag 25 januari 2017

Skagerrackslaget, version II

Jag har funnit ett mer fylligt grundmaterial för artikeln om Skagerrackslaget - eller slaget vid Jutland (som det också kallas) 1916 och skriver av denna anledning om artikeln.

Erland
Redaktör för Tidsspegeln


Natten till den 31 maj 1916 lättade 46 tyska krigsfartyg ankar och styrde ut på Nordsjön. Företaget syftade till att anfalla allierade handelsfartyg utanför Norges kust.

En förhoppning var också att möta den brittiska Grand Fleet, världens då mäktigaste flotta, och få till stånd ett avgörande möte. Tyskland mönstrade 24 slagskepp, 5 slagkryssare, 11 lätta kryssare och 63 jagare. 

Kl 14 den 1 juni kom delar av The Grand Fleet inom synhåll. Grand Fleet  bestod av 28 slagskepp, 9 slagkryssare, 34 lätta kryssare och 80 jagare. Britternas förhoppning var att den numerärt överlägsna Grand Fleet slutgiltigt skulle eliminera det hot som tyska Hochseeflotte utgjorde.

Befälhavare för den tyska styrkan var amiralerna Hipper och Scheer, befälhavare för Grand Fleet var amiralerna Jellicoe och Beatty.




Amiral Hipper


Amiral Sheer



















Amiral Jellicoe


















Amiral Beatty














Kl 16 var Hipper och Beatty inom skotthåll och det första offret blev den brittiska slagkryssaren HMS Indefatigable




HMS Indefatigable















HMS Indefatigable går under och tar 1017 besättningsmän med sig i djupet.














Nästa förlust drabbade också den Grand Fleet när slagkryssaren HMS Queen Mary sprängdes i bitar och drog med sig 1266 matroser i Skagerracks vatten.




Slagkryssaren HMS Queen Mary














Kl 18, utanför Jutlands kust, drabbade huvuddelarna av de två flottorna samman. Amiralerna Jellicoe och Hipper var befälhavare. På den engelska sidan stred 96 fartyg mot Tysklands 59 fartyg. Amiral Hippers flaggskepp, slagkryssaren,



Lüzow (jfr bild t.v.), tog emot 24 direktträffar av brittiska granater men lyckades trots detta - med dånande kanoner - sänka den brittiska slagkryssaren HMS Invincible som gick till botten med endast 6 överlevande. Strax efter sänkningen gick också Lützow under varvid 994 matroser omkom.






Slagkryssaren HMS Invincible















18:30 bröt amiral Scheer stridskontakten och vände mot hemmabasen med sina fartyg.

I slaget förlorade Grand Fleet 3 slagskepp, 3 kryssare och 8 jagare medan tyska Hochseeflotte förlorade 1  slagskeppet (Pommern) 4 kryssare och 5 jagare.

Britterna beslöt efter slaget att inte våga existensen av The Grand Fleet i nya stora sjöslag och samma bedömning gjordes av den tyska Hochseeflotte.

6097 brittiska och 2551 tyska matroser minste livet i detta historiens största sjöslag. Britterna räknade förutom de döda även 674 sårade, Tyskland hade 507 sårade. 

På Danmarks och Sveriges västra kuster drev dessa, från slaget emanerande, många döda unga pojkar iland och begravdes på kyrkogårdar i kusternas närhet.



                                                        Ω





fredag 30 december 2016

En historisk Europaresa 2016, del X






28 km nordväst om Kiel ligger den lilla tyska staden Eckernförde med knappa 
22 000 innevånare. Eckernförde ligger "i botten" på den nordostgående Eckernförder Bucht och erbjuder sommargästerna en 4 km lång sandstrand. Till denna plats kom vi för ca 10 år sedan och övernattade där på hotell Seelust inför hemresan med färjan från Kiel till Göteborg





Det är ju så käre läsare att har du en på minuten tidsbestämd hemresa att passa skall du inte lita på framkomligheten på tyska Autobahn! Förra hösten kom vi på en hel dags bilåkande från Kiel (8 timmar söderut) endast 250 km! Fot om fot... 1000-tals långtradare i högerfilen.... 10 000-tals personbilar i vänsterfilen!





Nåväl, vi sökte oss av denna anledning åter till ett bekant vattenhål: Hotellet Seelust i Eckernförde. Understundom läser man lokalbeskrivningar typ: sjönära. Seelust i Eckernförde svarar gott på detta: max 30 meter från Östersjöns strandlinje!




Sommarbild från stranden  i Eckernförde





Hösten, november 2016. Utsikt (nordvästvart) från vårt rum på hotell Seelust














Även detta lilla hotell har en historisk plats som heter duga! Under de Olympiska Spelen i Tyskland 1936 delades nämligen seglarmedaljerna ut i Seelusts matsal!

Om detta visste vi inget när vi åt frukost i hotellet för 10 år sedan. Det som väckte min nyfikenhet var de olympiska ringarna på matsalens ena kortvägg. Några frågor om varför och allt stod klart!

Vid vårt besök då hade en säl parkerat på stranden mitt för hotellet. Med tysk noggrannhet hade platsen inhägnats (på enklaste sätt) och en handskriven skylt berättade om sälens kön, förmodade ålder - och namn!

När vi angjorde Seelust denna gång stod middag högt på programmet. I receptionen fick vi information om att närmaste restaurang låg endast 1 minut bort: en kinarestaurang! Väl ditkomna var allt svart och stängt.... vi gick tillbaka och fick förslaget att de nog inte öppnade förrän kl 18 (enligt hemsida på Internet). Vi väntade till 18:05 och gick åter dit... Stängt och svart...

Ca 250 meter nordvästvart längs stranden lyste det i fönstren i en annan restaurang. Vi strävade dit... fullt med "slarvigt klädda" ungdomar (det var dock lördagskväll) och hög musik. Hovmästarinnan prejade oss när vi sökte ett bord och berättade att det var en privat fest!

Hon pekade ut ännu en restaurang ca 500 meter ännu längre åt nordväst, vid stranden...

Väl ditkomna, jag med käpp och usla ben - och hustrun med en sönderslagen (benbit lös) högeraxel efter ett fall i en trappa fann vi en grekisk restaurang - fullsatt och utan hopp om bord... 5 personer stod redan i kö!!

Denna gång bad jag emellertid personalen på stället ringa efter en taxi!

Den stängda kinakrogen vid hotellet Seelust hade fått oss att vädra 5 små rätter eller något liknande. Taxiföraren körde oss till en kinakrog med ett fantastiskt buffébord med varma rätter! Den knaperstekta ankan var helt enkelt gudomlig!

Så blev då magen full av kinesiska läckerheter och det blev dags att åka tillbaka till hotellet. Jag bad personalen ringa efter en taxi, vi tog på våra ytterkläder och gick mot utgången... Då sa man, som en självklarhet: "Ta av er, sitt ner och vänta - han kommer in och hämtar er!!"... och det gjorde han!



Följande morgon tittar jag ut genom ett av fönstren i vårt hotellrum och ser något ute i vattnet som jag inte riktigt kan identifiera... En rysk grodman från Spetznas, en s.k. dykdalb... eller vad? Jag tar fram min kamera med 200 mm zoom och kan konstatera att det rör sig om en morgonpigg fiskare med kastspö som står sådär 75 meter ut i Östersjön och kastar!



Denna erfarenhet utgjorde finalen på "En historisk Europaresa 2016" en resa som, i en stor cirkel, fört oss till historiska platser i tre länder, västra Tyskland, Frankrike fram till Engelska Kanalen, Schweiz och så till östra Tyskland och till sist dess norra kust mot Östersjön. 30 dagar tillbringades på denna högintressanta RoadTrip. 30 spännande och intressanta dagar! Följ gärna i våra spår - det kommer garanterat att berika ditt liv!



                                                        Ω








torsdag 29 december 2016

En historisk Europaresa 2016, del IX


Seebad Prora betyder för icketyskar just ingenting. Dock: här, på Rügen vid Östersjön, står ännu idag gigantiska byggnadsverk - sannolikt världens största! Byggnader om 6 våningar ovan jord och med en längdutsträckning om fyra och en halv kilometer.







Semesterorten för den tyske arbetaren, bokstavligen vid vid Östersjöns strand, byggdes på initiativ av chefen för Deutche Arbeitsfront Robert Ley, naturligtvis efter godkännande av Adolf Hitler, mellan 1936 och 1939. 



Organisationen "Kraft durch Freude" (Kraft genom glädje) hade efter inspiration från Italien bildats redan 14 november 1933 för att skänka rekreation, glädje och styrka till den tyske arbetaren. Organisationen svarade för turism, fritidsaktiviteter, nöjesseglingar med passagerarfartyg som Wilhelm Gustloff (jfr En glömd tragedi, 2014-12-28) - och hör och häpna: för initiativet till en tysk folkbil - det som efter kriget skulle bli Volkswagen!

Bilen, KdF Wagen, skulle kosta 990 tyska mark och skulle produceras i den nyanlagda staden - med bilfabrik - "Stadt des KdF-Wagens bei Fallersleben".

Staden fick den 22 juni 1945 det nya namnet Wolfsburg där Ferdinand Porches Volkswagen typ 1 skulle komma att produceras i det smått otroliga antalet av 
21 529 464 exemplar mellan åren 1938 och 2003!

Tillbaka till Seebad Prora


Arkitekten Clemens Klotz projekterade anläggningen i Prora med ingångsvärdena 20 000 gäster i 10 000 rum. Alla rum skulle ha havsutsikt och byggnaderna uppfördes i konsekvens därmed 150 meter från Östersjöns strand. Projektet förutsatte att den gästande tyske arbetaren skulle (få) stanna 10 dagar och det årliga totalantalet besökare skulle därmed uppgå till mellan 400 000 till 500 000 personer! Planerat var också att KdF-skepp som Wilhelm Gustloff skulle angöra anläggningen varför det totala antalet semesterbesökare i Seebad Prora skulle uppgå till ca 1 million personer årligen.


De långa huskropparna skulle "delas på mitten" av en restaurang med 20 000 sittplatser samt en festplats. Byggarbetena startade i april 1938.










Kriget kom dock emellan, arbetena avstannade och de färdigbyggda delarna användes som fältsjukhus för att vid krigsslutet övertas av Sovjetiska Röda Armén. Området behärskades därefter av DDR-statens krigsmakt, stängt för obehöriga - men faktiskt delvis färdigställt under denna tid. 

1992 överlämnades området till medborgarna av den återförenade tyska statens Bundeswehr.


Idag är Seebad Prora på väg att bli vad det en gång avsågs att vara - en semesterort! Någon hotellverksamhet är dock inte aktuell: bostadsrätter gäller. Du kan köpa en 2:a för knappt 1 miljon SEK.... en 5:a kostar knappa 10 miljoner SEK.







Det ger motstridiga "vibbar" att besöka Seebad Prora. Själlöst stirrande 6-vånings betongskal med trasiga fönster bryts mot skinande vita fasader bakom vilka ekonomiskt oberoende människor njuter av havsutsikten. På parkeringarna står inga fattigmansbilar á lá Volkswagen, här står blänkande Posche, Mercedes och Audi. Vrålen från de en gång sårade har tystnat i Seebad Prora. Må de aldrig höras igen!

Sic transit Gloria Mundi!

                                                        Ω  




onsdag 28 december 2016

En historisk Europaresa 2016, del VIII

Från Dresden och dess historiska återuppståndelse i form av barockslottet Zwingers återuppbyggnad styr jag V8:an nordnordvästvart mot Östersjökusten och mot Peenemünde, den plats där den första kryssningsmissilen, V1, och den första interkontinentala roboten, V2, såg dagens ljus. (Se artiklarna Vedergällning, V1 (2015-01-14) samt Bäckebotorpeden... 2015-01-16) )

Werner von Braun var den ledande gestalten i tysk raketforskning och han skulle så småningom föra USA och detta lands främsta astronauter till månen och tillbaka!

En liten passus: En välbesökt badö med härlig sandstrand ligger någon kilometer ut från Vänerns norra strand. Dit seglade vi mer än ofta på egna kölar i ungdomens tid. Stig S, Anders N, Anders R, Anders E, Gunnar i Hova.. kärestor och tält... och många fler var vi som gästade denna ö! ... En solig dag, jag var inte där, förtöjer som sed och bruk var en båt vid aktern på en båt "med landkontakt". De nyanlända gick över "landbåten" och döm om deras förvåning när en av gästerna visar sig vara "Buzz" Aldrin, den andre mannen på månen! Han sökte sina rötter och fann släktingar på Prästgårdsvägen, Skoghall - dessa släktingar hade tagit honom ut på Vänern, till Söön (uttal: Sö-ön) (Betyder Fårön... söer är, på värmländska, får!)



Raketbasen i Peenemünde, egentligen 2 st anläggningar - en för V1 (Fiesler 103) och en för V2 (Aggregat 4) - i vars hamn f.ö. Gustav II Adolf landsteg år 1630 och initierade Sveriges roll i 30-åriga kriget, bombades svårt natten mellan 17 och 18 augusti 1943. 







Verksamheten flyttades därefter till berget Kohnstein (Nordhausen) och fick namnet Mittelwerk Dora.. det tillhörande koncentrationslägret för tvångsarbetare fick det vilseledande namnet Mittelbau Dora. (Jfr artikeln Mittelwerk Dora, 25/11 2015).

Anläggningen i Peenemünde har ett museum och ett nedlagt kolkraftverk (från dazumal). Kanske besöket kan synas onödigt... här steg dock Gustav II Adolf iland 1630 och här steg kryssningsmissiler (V1) och interkontinentala robotar (V2) för första gången i mänsklighetens mörka historia mot skyn!



                                                        Ω   




söndag 18 december 2016

En historisk Europaresa 2016, del VII

Från Füssen gick färden mot Dresden. Ett svart kapitel i den mänskliga historien. Här hade 1945 samlats 100'000-tals flyktingar från östra Europa och från Tyskland... i den fasta tron att Dresden var skonat från 1000-plans bombräder dirigerade av mördaren "Bomber" Harris. Denne engelsman borde ha dinglat i galgen - liksom mördaren, ubåtskapten Marinesko, (Jfr artikeln "En glömd tragedi" (om fartyget Wilhelm Gustoff)) slänga bomber över kvinnor, barn och åldringar... Satan: de tyska soldaterna var ju inte hemma och pillade sig i näsan, utan låg vid de olika fronterna!

Dresden drabbades av "Bomber" Harris två gånger under februari 1945. Mellan 50'000 och 200'000 försvarslösa människor förintades i den eldstorm som "Bomber" Harris initierade. Antalet mördade kommer aldrig att kunna fastställas...

Mördaren Harris förlänades titeln "Sir"...



I Dresden finns barockslottet Zwinger. I februari 1945 hade denna pärla förintats, bokstavligen! En hög med grus var allt som kommunisterna ärvde. Men! Under över alla under: kommunisterna i DDR fick för sig att återuppbygga Zwinger! Oklart varför... Men nu står det där! Ett monument över en svunnen tid, ett muséeum för oss närvarande i denna tid. 

Zwinger har faktiskt tre muséer: en imponerande samling av porslin, en likaledes imponerande samling av klockor och astronomiska instrument - och en konstsamling av världsformat!

Besök Zwinger i Dresden när Du nästa gång kommer till vårt södra broderland!

Erland, redaktör för Tidsspegeln


                                                        Ω  

lördag 17 december 2016

En historisk Europaresa 2016, del VI

Efter besök vid sevärdheter i Tyskland och Frankrike anlände vi till byn Meggen med staden Luzern i Schweiz på 4 km avstånd. Här har vi varit mer än ofta beroende av en nära vän sedan 1955 som utan kostnad upplåter sin takvåning i ett 2 1/2 plans hus med vidunderlig utsikt över Vierwaldstättersee, över alptoppen Bürgenstock (mitt emot) över Rigi och vid klar sikt mot bakomliggande alpmassiv! Mäktigt! Lika mäktig nu som 1963 när jag först var där!

Verkar kanske lite konstigt men vi gjorde just inget under två veckor - tryggt att vara hemma! Just inga "måsten". Två romaner av Leif GW Persson hann jag avverka - och ett besök i Erstfeldt. Den ort och den rangerbangård som bildar starten på Gotthardbanan - järnvägarnas järnväg!

Så blev då åter dags att lägga i "driven" på V8:an och styra nordostvart mot Bayern och Füssen. Här lät kung Ludvig II av Bayern uppföra ett magnifikt slott - ett slott som, så småningom, kom att stå förebild för Disneys filmatisering av "Törnrosa". Slottet heter Neuschwanstein och är väl värt ett besök - men du är inte där ensam! Ca 1,3 miljoner besökare, årligen, strävar i slottets trappor och salar! 


 







Ludvig II blev bara 41 år. När han flyttade in i Neuschwanstein var endast 14 av dryga 360 rum färdiga. 

Den 11 juni 1886 arresterades Ludvig II i sin säng (den skall ni absolut se!) på Neuschwanstein. Bayerska staten hade "fått nog" av hans byggnadsexesser - även om han faktiskt bekostade en del av de många slottsbyggena med "egna medel".

Ludvig II sexuella böjelser var lagda åt det homofila hållet. Han var på väg att gifta sig men lämnade återbud till sin brud med en dags framförhållning till bröllopet!

Två dagar efter sin arrestering och husarrest på slottet Berg vid Starnbergsjön återfanns Ludvig II (som var en god simmare) tillsamman med sin psykiatriker Bernhard von Gudden drunknade i sjön. Uppenbarligen hade de båda sökt döden som lösning på en ohållbar situation.



                                                        Ω 

fredag 16 december 2016

En historisk Europaresa 2016, del V

Franska motorvägar håller hög standard - men är mycket dyra! Orsaken skall, enligt utsago, ligga i att merparten av dessa vägar är privatägda. Det är fullt möjligt att på en enda dag betala vad som i Schweiz ger dig fri tillgång till detta lands motorvägar - 40 CHF, dvs knappa 400 kr. Men, säger kanske någon, finns det motorvägar i Schweiz? Jodå, och de är mångenstädes drivna kilometervis genom berg (två tunnlar=4 körfält) och dalarna är överbryggade med broar.

Nå, det var inte detta som dagens artikel skulle handla om! Om aftonen kom vi fram till denna dags resmål, staden Albert. Mitt i centrum fick vi rum på "Hotel De la Paix" ett hotell där det även serverades middag. Min franska, i träda sedan 1964, räddade, i samarbete med mimik och gester, konversationen - ty dessa eländiga fransmän vägrar ännu idag att tala annat än franska!

Albert var centrum i Somme-offensiven 1 juli 1916. Längs den 29 km långa fronten utkämpades 1 juli - 18 november (1916) världshistoriens mest förlustbringande slag. 800'000 unga män från båda sidor stupade (310'486) eller sårades här. (Jfr artikeln "Slaget vid Somme - 100 år" från juni 2016.



Den som stupade fick inte sällan ligga där han föll... Här en stupad tysk...













Givetvis besökte vi Lochnagar Crater (Jfr Minorna, december 2014) ett privatägt engelskt minnesmärke, öppet för alla. Lochnagar (innan det blev en krater) var under jord laddad med 27 ton amatol och detonationen 07:28 den 1 juli 1916 skall ha hörts ända till London.

I centrala Albert, alldeles vid kyrkan och i dess katakomber, finns ett museum som väl beskriver slaget vid Somme 1916.




Krigsredskap från Somme...



Tysk post. Observera pickelhuvan! Denna uniformspersedel ersattes av en stålhjälm 1916.

Tunga vapen 1916. Liemannens verktyg.... 

Handarbeten från tröstlösa dagar i skyttegravarna



Kulsprutepostering i ett värn..Pickelhuvan ersatt med stålhjälm..

Ofta 20 meter under jord fanns de tyska logementen... 


Brittisk postering..

Snart nog "over the top" 1 juli 1916. Lägg märke till kaptenens fotboll under högra armen! Någon bollspelande promenad blev det dock aldrig - innan dagen var slut hade 20'000 britter stupat och 40'000 sårats. 





Tyska soldater iförda gasmasker och hjälmförstärkning (frontalskydd monterat på hjälmens framsida)



 Bilden visar den brittiska mångfalden av soldater, betingat av kolonierna. "Bollarna" är skyttegravsbomber - kastade av tunnkalibriga pjäser.
 Vinter i skyttegraven... soldaten håller en död råtta i sin högra hand... råttor fanns överallt. Mängden dött kött var bedövande...










Ett fältsjukhus i främsta linjen. Läkaren har just amputerat soldatens båda händer....

Minorna (Jfr artikeln Minorna december 2014) drevs och byggdes av engelska gruvarbetare från Wales. Syftet med dessa minor var att åstadkomma hål i de tyska linjerna... hål genom vilka man kunde anfalla utan att mejas ner av kulspruteeldén.


Runt Albert finns många krigskyrkogårdar Alla välskötta trots ett hundraårigt perspektiv. Finns en brittisk organisation, CWGC, Commonwealth War Graves Commission som vårdar alla dessa brittiska krigskyrkogårdar. Många av de stupade är endast "Known to God" - andra är 22 år gamla bär namn och graden kapten...















Lägg märke till krevadgroparna till höger i bild... Ännu efter 100 år syns de....


















Vi såg nyss allehanda "handarbeten" utförda i skyttegravarna. Denna annorlunda ljusstake köpte jag i Albert i år. Botten av en 10,5 cm granathylsa, överdelen av en handgranat. I hylsbotten finns årtalet 1917 stämplat. Tänk, när den för 99 år sedan tändes i en bunker och gav ett milt ljus åt längtande pojkar - eller var de redan åldrade män?

















                                                        Ω