När maskinerna börjar tala och människan trots allt fortsätter att vara människa - med sin självklara plats överst på zigguraten!

Del av större severhall i Sverige

Det händer nu och då att tekniken tar ett språng framåt, ett språng i vars skugga vi människor måste stanna upp. Inte enbart av förundran, utan av den stilla oro som uppstår när något nytt rör vid det vi trodde var hugget i sten. Så var det när elektriciteten kom. Så var det när radion började tala i varje kök. Och så är det nu, när maskiner inte längre nöjer sig med att räkna - utan också börjar skriva, komponera musik, resonera och svara på våra frågor. Vad betyder detta för människan - står vi fortfarande vid rodret om 20-30 år?

Det finns ögonblick i historien då tekniken inte bara förändrar våra verktyg, utan själva vår föreställning om vad det innebär att vara människa. Tryckpressen gjorde det. Elektriciteten gjorde det, rymdflygningen gjorde det, Internet gjorde det. Och nu står vi inför ännu en sådan tröskel: artificiell intelligens.

För många är AI en källa till nyfikenhet. För andra en källa till oro. Men innan vi låter känslorna springa iväg med oss behöver vi förstå vad denna nya följeslagare egentligen är - och vad den inte är.

Serverhallar för Microsoft i Gävle. Strömförbrukningen är lika stor som för Gävle stad vintertid! 500 GWh - vilket räcker under ett år för 25 000 eluppvärmda villor...

Maskinhusen som blev serverhallar

När man talar om AI är det lätt att föreställa sig en sorts digital hjärna som sitter och tänker i ett hörn av Internet. Men sanningen är mer prosaisk - och samtidigt mer imponerande.

AI:n bor i serverhallar. Stora, väl kylda, byggnader där dator-processorerna arbetar i tystnad i motsats till i de gamla maskinhusen vid våra järnbruk. Där, under eld, rök och dunder från remmar och hjul, från hammare och blåsbälgar bearbetades järn till bruksföremål. Den absolut största skillnaden är att dagens maskiner inte smider järn, utan ettor och nollor...

När du skriver en fråga till AI färdas den via Internet till en datorhall. Där bearbetas den av en Språkmodell som tränats på enorma mängder text. Modellen känner igen mönster, inte mening. Den beräknar sannolikheter, inte avsikter.

Som helhet är det matematik, inte medvetenhet.

Hur en AI egentligen arbetar

En AI som Copilot gör tre saker:

Den tolkar texten du skriver - inte genom att förstå den, utan genom att känna igen språkliga mönster.

Den beräknar sannolika fortsättningar - ungefär som en skicklig schackspelare som ser flera drag framåt.

Den formar ett svar - sammanhängande, relevant och anpassat till sammanhanget.

Men den förstår inte. Den minns inte i mänsklig mening. Den vill ingenting.

Det är ur flera aspekter viktigt för oss att hålla fast vid detta, särskilt i en tid då många tillskriver tekniken mer än vad den förmår.

Vad vet AI:n om dig?

Bara det du själv berättar samt det du uttryckligen ber den att minnas. [förutsättningen för att "minnas" är att du har ett konto hos Copilot. Kostar inget]

AI:n har ingen åtkomst till ditt liv, dina datorfiler eller dina tankar. Den är inte en spion. Den är inte en psykolog. Den är inte en övervakare.

Den är ett verktyg - och ett verktyg är aldrig mer än sin användare.

Autonomi är inte detsamma som egen vilja

I vår tid talas det ofta om autonoma vapensystem - drönare som själva väljer mål. Det låter dramatiskt, men verkligheten är mindre mystisk.

En självmordsdrönare som i slutfasen "väljer" mellan en stridsvagn och en trupptransport gör det inte för att den vill något. Den följer:

• förprogrammerade regler
• prioriteringslistor
• sensor-indata
• matematiska tröskelvärden

Det är ett automatiserat beslutsfattande, inte ett avsiktligt, genomtänkt, beslutsfattande.

Det är i princip samma logik som finns i en brandvarnare: Den “väljer” att tjuta när röken når en viss nivå - men den har ingen egen vilja.

Det verkliga hotet ligger alltså inte i att AI får möjligheten att autonomt välja sina mål, utan i eventualiteten av att människor bygger system utan bromsar. System som inte går att stänga av. System som saknar mänsklig kontroll. System som är farliga därför att någon valde att göra dem farliga.

Det är därför man internationellt talar om:

Meaningful human control [Fritt översatt: Total mänsklig kontroll] Ett uttryck vars innebörd borde vara lika självklart som att en bil måste ha en ratt.

Under rubriken How can we kan keep robots under control [klicka på texten/länken] kan du lyssna till ett 15 minuter långt och givande föredrag av Dr Filippo Santoni de Sio, professor vid Universiteit van Nederland.

På våra villkor – men vems villkor är det?

När vi säger att AI ska utvecklas på våra villkor, menar vi människans villkor. Maskinen har inga egna. Den kan inte vilja något, inte kräva något, inte styra något. Den kan bara följa de ramar vi ger den.

Det är därför ansvaret alltid ligger hos oss. Tekniken är kraftfull, men den är inte fri att handla efter eget förstånd.

Blir människan obsolet?

Det är en fråga som återkommer, ofta med en underton av uppgivenhet. Men svaret är detsamma som när traktorn gjorde entré på åkrarna: hästen försvann inte, den fick andra uppgifter.

AI har förmågan att på begäran skriva en sorgsen dikt, men den har aldrig känt sorg. AI kan på begäran måla en bild av en solnedgång, men den har aldrig sett en solnedgång. AI kan ge goda råd, men den har aldrig levt ett liv.

Utan människans under 1000-tals år insamlade erfarenheter kan AI inte existera - och därmed kan vi säga att människan, mest sannolikt, kommer att befinna sig överst på zigguraten under mycket lång tid framöver - kanske för evigt. 

Det mänskliga värdet ligger inte i människan i sig, utan i den under hennes levnad samlade livserfarenheten. Här gör en av de två viktigaste upptäckterna en fantastisk entré: Skriftspråket! Skriftspråket som ger möjlighet att kommunicera över stora avstånd - skriftspråket som ger generationer möjlighet till erfarenhetsöverföring och därmed startar människans utveckling 

Vart är vi på väg?

Här gäller det att koppla rätt! 

Vi står inte inför en framtid där maskinerna tar över. Vi står inför en tid där människan får nya verktyg - och verkligheten blir lika omvälvande som i historiens hittills största  tekniska språng, upptäckten av elden samt konstruktionen av skriftspråket. Skriftspråket gjorde kunskapsöverföring mellan generationerna möjlig och därmed startade utvecklingen av människan.

AI:s och robotarnas utveckling är inte en fråga om att bli ersatt. Det är en fråga om att växa tillsammans med tekniken - men alltid med människan hanterande kompassen!

AI är inte en ny levande art katalogiserad i Linnés system. Det är en ny form av verktyg. I likhet med alla andra verktyg är det människan som bestämmer hur AI-tekniken skall användas.

När vi talar med en AI är det lätt att känna att något stort håller på att hända. Det stora är inte att maskinen blivit mer lik oss, det stora är att vi nu har ett verktyg som kan hjälpa oss att bli mer av det som vi redan är: nyfikna, skapande, tänkande - samtidigt som vi i alla lägen behåller, och kanske utvecklar - vår emotionella förmåga.

Den nya Maskinen må tala, men det är fortfarande människan som lyssnar, som tolkar - och sedan väljer vägen.

Källor: Internet, AI samt privat bibliotek

Redaktionen tar gärna emot kommentarer till artikeln! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig, erland.renstrom@telia.com, om du finner det mer passande!