Detta är en i varje detalj sann historia från mitt yrkesliv. Händelseförloppet och personerna är verkliga - men namnen är utbytta. Jag har valt att återge historien i novellform.
- Jag vet inte hur jag skall börja, sade Kristina. Jag bara
vet att jag inte har något med detta att göra.
Hon satt framför mig i en av de tre besöksstolarna. Blond,
lite tunn, ca 30 år gammal. Klädd i svarta långbyxor och en ljusblå blus. En
röd tröja hängde över hennes axlar. Hon valde den högra stolen från mig sett.
Därigenom kom hon också att se den hänförande utsikten genom fönstren, och jag
kunde betrakta henne utan att behöva kisa i motljus.
- Obehagligt är det när man dras in i andras kärleksaffärer,
fortsatte hon. Särskilt som man inte känner förhållandena, och inte har skrivit
vad andra tror att man skrivit.
- Jo, sade jag lite dröjande, kan vi ta det från början?
Kristina hade ringt mig några timmar tidigare, och vi hade
kommit överens om en tid för möte. Min funktion var att ta hand om, och reda
ut, alla de ’yttre störningar’ som vårt företag eller våra anställda kunde
ställas inför.
- Javisst, sade Kristina, jag blev uppringd av en ytligt
bekant, en person som jag faktiskt hyr min lägenhet av här i Stockholm, och som
nu bor i en helt annan del av landet. Hon sade sig ha fått en e-post från mig,
och som varnade för ett förhållande som hon inlett med en gemensam bekant till
oss. Hon heter förresten Helena.
- E-post sade jag, den kan förstås spåras. Vilket
e-postföretag är det frågan om?
- Hotmail.
Hotmail är lite speciellt, där kan man teckna ett konto i
vilket namn som helst, om bara detta inte redan är upptaget. Det innebär att
det är fullt möjligt att sända e-brev från ”Kalle Anka” eller ”Konungen av
Sverige”. Den okunnige mottagaren kan förledas tro att brevet kommer från den
som står som avsändare, men så är alltså långtifrån fallet.
Vad den ordinäre skojaren emellertid inte har klart för sig
är att allt som sker på Internet loggförs, och att den som förmedlar ett
meddelande eller en tjänst helst vill ha betalt för detta!
Vem som än kopplar upp sig på Internet får ett så kallat
IP-nummer vilket kopplas samman med anropets abonnemangsnummer. Utan denna koppling
skulle Internetleverantören, t ex Telia eller Tele2, inte få betalt för det
aktuella samtalet.
När Hotmails server får ett anrop loggas detta dels hos
Hotmail, dels hos Internetleverantören. Båda är bundna av sekretessavtal med
kunderna, avtal som endast kan brytas genom förfrågan från polisen i respektive
land.
Kontakter i säkerhetsbranchen gör emellertid att man kan
hjälpa utvecklingen på traven, utan att för den del sätta de lagliga
sekretessfunktionerna ur spel.
- Om jag förstått det hela rätt, så har din hyresvärd fått
ett e-brev med dig som uppgiven avsändare. Brevet varnar henne för en relation
som hon inlett med en ny man, varför skulle hon få denna varning?
- Jag vet inte, sade Kristina, det enda jag vet är att
Helena nyligen arbetat med ett program om extrempolitiska yttringar.
Jag tittar ut genom fönstren i mitt rum på 7:e våningen, en
fantastisk utsikt över grässlätter och vatten, funderar en liten stund. Det är
långt ifrån otroligt att de som finner sin ljusskygga sak skarpt belysta av
Helenas arbete skulle vilja skada henne genom ett angrepp där hon är som mest
sårbar: privat och i en ny relation med en annan människa. Jag har många
erfarenheter av motsvarande angrepp, fast just detta är något nytt - och
om man så vill ovanligt raffinerat! Att ta en annans identitet och sedan utså
misstro och splittring i en relation, föregivande att varningen kommer från en
bekant!
- Kan vi ta det från början igen, frågade jag?
- Visst, sade Kristina, och repeterade vad jag egentligen
redan visste.
Några telefonsamtal senare hade jag kontaktat såväl Helena
som polisen i hennes område och dessutom en spårningsfunktion för
telekommunikation – en funktion som arbetar oberoende av vilken
tjänsteleverantör det gäller.
Helena fick rådet att göra en polisanmälan om händelsen, den
lokala polisen fick en kort information om vad som kunde förväntas.
Eftersom man av mail-headern i Helenas e-brev kunde utläsa
vilken vem(ipadress)-som-gjort-vad-när var det inte så svårt att spåra
avsändaren.
Den aktuelle tjänsteleverantören letade i sin logg och gav
mig ett positivt besked om träff. Naturligtvis lämnade han inte ut precisa data
till mig, men han skulle utan betänkligheter lämna dessa uppgifter till
polisen.
Mitt nästa steg blev därför att knyta samman den polis som
hanterade Helenas anmälan med leverantören ifråga.
Kanske var det inte helt i överensstämmelse med reglerna när
han någon timme senare avslöjade det abonnentnummer som var registrerat för den
aktuella sessionen, men han var å andra sidan glad över att få del av kunskaper
om hur man hanterar den nya - datoriserade – brottsligheten.
Nummerupplysningen gav mig besked om att abonnemanget
tillhörde Birgitta. Riktigt varför jag som första åtgärd kontrollerade om
Birgitta fanns i vår interntelefonkatalog kan jag inte återkalla i minnet – men
det gjorde hon!
Ett telefonsamtal till hennes chef och sedan ett till henne
själv där vi kom överens om en mötestid några dagar senare.
På utsatt tid kom hon till mitt rum. Blond, blåögd,
påfallande god kroppshållning, ca 45 år. Enkelt men smakfullt klädd,
naturligtvis lite osäker – det är ju inte var dag man kallas till samtal med
Säkerhetsavdelningen och dessutom helt utan vetskap om varför!
Jag hade bestämt mig för att vara rak och öppen och frågade
efter några inledande artiga fraser om den hänförande utsikten: - Hur kan du
förklara att en-post till Helena sänts från ditt hemabonnemang men med Kristina
som avsändare?
Hon ryckte till, tittade ut genom fönstren och efter en
stund sa hon med låg röst: - Det låter kanske som ett uppslag till en TV såpa
men det är faktiskt sant.
Hon fortsatte: - Skrivbordet bredvid mitt tillhör Ulla.
Vanligen läser Ulla sina mail och stänger dem sedan. Men, som om hon ville att
jag skulle se just detta brev, lät hon det ligga på skärmen, skrattade till och
reste sig och gick sedan ut. Jag hade strax därpå ett ärende till postfacket
och som jag passerade hennes skärm mycket nära kunde jag inte låta bli att
titta. En romantisk varm bild förställande ett dukat bord för två med rött vin
i glasen och levande ljus och med en stor text i rött med orden Tack för
senast! Det krävdes ingen ansträngning för att se vem som var avsändare, inte
heller för att se att avsändaren visade ett djupare intresse för Ulla. Om det
inte varit för avsändarnamnet skulle jag glatt mig. Ulla önskade nämligen något
annat än det singelliv hon levde. Men brevet kom från Sven – Sven som sånär
hade förstört mitt eget liv! Sven som nu hade en intensiv relation med Helena!
Som flyttat med henne till ett nytt liv!
- Förstår du min frustration, frågade Birgitta. Sven och jag
träffades på arbetet. Jag var gift men Sven var så generös, så varm, så
omtänksam. Snart nog föll jag i hans armar och kände mig pånyttfödd och sådär
underbart kär att inga hinder mer finns, bara möjligheter. Jag insåg att jag
måste göra ett val – stanna i mitt äktenskap eller ge detta nya underbara en
mer fast form. Det var inte lätt för mig, och visst kan man klandra att jag ens
tillåtit mig hamna i denna valsituation. Till slut hade mitt beslut mognat: jag
skulle lämna mitt gamla liv och starta om med Sven!
Hon tittade ut, svalde några gånger, en tår rann utför
kinden när hon fortsatte: - Sven var helt oförstående, helt oförberedd på de
förhoppningar han tänt hos mig. Hans mening var att vi skulle fortsätta som
hittills, att tid skulle ge mer erfarenhet, att vi inte skulle förhasta oss.
Fast det var svårt att acceptera förstod jag att jag bara varit en sorts
tidsfördriv för Sven, en pojkleksak.
- Jag hade prövat och omprövat mitt äktenskap, trott mig
funnit en ny gemenskap, var beredd att bryta upp, allt för i avgörandets stund
finna att jag missuppfattat allt. Om du så vill: låtit mig förblindas av den
kärlek som jag aldrig borde låtit röra vid mig!
- Jag tror jag börjar förstå sammanhanget, sade jag
eftertänksamt. Människor är människors gamman sägs det, men människor kan också
vara upphov till sorg och smärta - och till oöverlagda handlingar.
Birgitta fortsatte: - När jag såg mailet på Ullas skärm blev
jag alldeles tom och kall invärtes. Mönstret upprepades, Sven var åter på
jaktstigen. Jag ville varna Helena, göra henne uppmärksam på att hon hade en
relation med en man som uppenbarligen svek henne. Jag förstod att Helena inte
skulle uppfatta ett brev från mig, Svens tidigare erövring, som annat än ett
försök att svartmåla honom - därför skapade jag en Hotmail-adress i Kristinas
namn, Kristina som ju också arbetar i vårt företag och som dessutom hyr en
lägenhet av Helena. Kristina skulle Helena tro på – jag ville verkligen inget
annat än varna henne och såg bara denna utväg.
- Hm, sade jag och kände mig betryckt. Vem var jag att
ifrågasätta de beslut som lett fram till vårt möte? Försiktigt lösgjorde jag
mig från berättelsen om ett hårdhänt uppvaknande från en rosenröd dröm. Från en
människas försök att hantera en känslomässigt stormig upplevelse.
- Vi lämnar detta bakom oss, sade jag. Det är förvisso inget
ärende för Säkerhetsavdelningen. Birgitta såg lättad ut, till och med ett litet
leende kom över hennes läppar.
- Jag gjorde vad jag trodde var
rätt, sade hon lite tyst, kanske var det inte så smart?
- Låt oss inte gräva mer i detta nu sade jag, dagen är
vacker, det är tid för lunch, vill du luncha med mig?
Ω