 |
| Radiostationen Grimeton |
För att skydda de mest värdefulla kulturhistoriska- och naturmiljöerna mot förfall och förstörelse tillkom Unescokonventionen om skydd för världens kultur- och naturarv vid FN-organets general-konferens 1972. Sedan dess har denna viktiga internationella överenskommelse undertecknats av 193 stater som alla därmed förbinder sig att uppfylla konventionens krav och förpliktelser. Genom att underteckna Unescokonventionen åtar sig länderna att vårda och bevara viktiga kultur- och naturarv inom det egna territoriet och att stödja andra länder i deras ansträngningar att bevara vårt gemensamma världsarv.
Under 1:a Världskriget noterades att kabelförbindelsen (Atlantkabeln) mellan Europa och Amerika var underdimensionerad. Den textmassa som, till följd av kriget, behövde överföras mellan kontinenterna var långt större än vad förbindelsen var dimensionerad för.
Sveriges Riksdag fattade 1920, mot bakgrund av detta, beslut om att bygga en radioförbindelse för telegrafi med Nordamerika.
Byggarbetet inleddes hösten 1922. Sändarstationen skulle byggas i Grimeton (15 km öster om Varberg) och mottagarstationen i Kungsbacka. Denna geografiska splittring minimerade att stationerna störde varandra. Vid valet av Grimeton som plats för sändarstationen vägdes också militära aspekter in - bl a avståndet till havet där fientligt fartygsburet artilleri utgjorde ett hot.
SAQ, stationens internationella telegrafibeteckning, Grimeton bestod ursprungligen av två identiska, elektromekaniska, Alexandersonsändare. Avsikten med detta arrangemang var att kunna upprätthålla en oavbruten telegramtrafik till Amerika - oavsett service eller haverier. Tvillingsändaren skrotades dock under 60-talet.
Ytterligare information om SAQ Grimeton finns i Tidsspegelns artikel
Radiostationen SAQ Grimeton - ett svenskt världsarv
 |
| Notera de höga hattarna! Här finns inget utrymme för toppluvor och undertröjor! |
Grimetons första sändning till Amerika skedde den 1:e december 1924 och den ståtliga invigningen skedde den 2:e juli 1925 i närvaro av HMK Gustav V.
I en tidningsartikel från starten 1924 stod att läsa: "... i Maskinsalen sköts allting på automatisk väg. Människor har i det allra närmaste gjort sig överflödiga..." Ack ja, hur långt från verkligheten var inte detta yttrande! Man kan ju, såhär efteråt, fundera över vad reportern egentligen uppfattade av det han såg?
Telegramtrafiken var under de följande åren intensiv och ännu under 2:a Världskriget var sändaren i full drift. Telegramsändningar till Amerika, och mottagning av telegram (Kungsbacka) genomfördes dygnet runt denna tid.
Stationens militära betydelse under 2:a Världskriget tydliggörs av de kamoflageåtgärder som vidtogs under krigsåren 1939-1945: all grönska (buskar, häckar, träd, vildvin på bostadshusen) lämnades oklippt, gångvägar, gångstråk och grusplaner gräsbesåddes, taket på sändarstationen täcktes med sandsäckar, fönstren togs bort och sattes igen. Anläggningens byggnader skyddsmålades i grön färg - allt för att försvåra flygspaning och öka hållbarheten mot flygbombning.
Hjärtat i radiostationen utgörs av en Alexanderson-alternator, en elektromekanisk maskin helt i avsaknad av radiorör! Hjälpaggregaten för kylning, motstånd, ventilation och förmagnetisering var många - och krävde ständig tillsyn, inte minst med smörjkannan!
En radiosändare behöver också en antenn. I Grimetons fall ett sammankopplat, linjerakt, nät om sex radiomaster om vardera 127 meters höjd. Varje sådan mast har på toppen en tvärbrygga om 46 meter i vilken de åtta matarlinorna hänger. Antenngatans längd är 2000 meter och under den, nedgrävt i jorden, finns 20 000 meter (jo, du läste rätt: 20 mil) kopparkabel vilka utgör ett förstärkt jordplan.
 |
| Mastarbetare Bo Johansson skrapar rost någon gång på 1950-talet |
Antenntornen kräver regelbundet underhåll. Varje torn skrapades med stålskrapor, mönjades och täcktes med s.k. pansarfärg. Färgåtgången är betydande: varje torn krävde 400 kg blymönja och 1200 kg pansarfärg. Ändtornen (torn 1 och 6) väger ca 160 ton per styck medan mellantornen (2-5) väger vardera ca 130 ton. Ändtornen är kraftigare byggda för att kunna ta upp antennlinornas dragkraft i sida. Antenntornen är konstruerade av professor Henrik Krüger.
 |
| Mastarbetarna Ivar Olsson och Oscar Svensson under matpaus någon gång på 1930-talet. Utsikten är hänförande! |
En anläggning av denna typ behöver stor energitillförsel - Grimetonsändaren tar därmed in 50'000 V (50kV) från stamnätet vilka transformeras ner till lämpliga spänningar. Den ursprungligen, till antennen, utmatade effekten var 200 kW, men med ålderns rätt kör man nu endast 80 kW.
Ett räkneexempel: Redaktörens eluppvärmda villa förbrukar drygt 29000 kWh per år. Omräknat ger det att Grimeton, under körning på full effekt, på sex dygn förbrukar årskonsumtionen el-energi för den aktuella villan.
Ett nätverk om totalt nio radiostationer likt Grimeton byggdes över hela världen 1918-1924, men av dessa finns idag endast Grimeton kvar.
Sedan telegrafikommunikationen med Amerika avtynat till följd av andra kommunikationsmedel (t ex satelliter) kvarstod Svenska Marinens behov av kommunikation med sina u-båtar. Radioförbindelse med en u-båt i u-läge är endast möjlig med långvågssändare - och Grimetons frekvens, 17,2 kHz och med våglängden 17,2 km passar utmärkt för sådan kommunikation. Ny sändarutrustningen installerades med tiden men de enorma antennerna var desamma!
Anm För kommunikation med havsgående u-båtar på avsevärda dykdjup använder sig stormakterna nu av frekvenser ned till 7-8 kHz eller ca 43 km våglängd.
Radiostationen Grimeton förvaltas sedan 2003 av Stiftelsen Världsarvet Grimeton, med TeliaSonera, svenska staten genom länsstyrelsen i Hallands län och Varbergs kommun som stiftare. Stiftelsens huvudsakliga ändamål är att äga, vårda, bevara och göra anläggningen, i form av de kultur- och industrihistoriska miljöer, inventarier och tekniska föremål, tillgänglig för såväl vetenskaplig forskning som allmänhet.
1996 bildades den ideella föreningen Alexander – Grimeton Veteranradios Vänner. Föreningens syfte är att bevara, dokumentera och levandegöra sändarutrustningen vid Grimeton Radiostation. Föreningen står också för det kunnande och den personalstyrka som krävs för att genomföra sändningar från stationen. I studiecirklar och arbetsgrupper vidareförs kunskaper för drift och skötsel av sändare och maskiner.
SAQ Grimeton's meddelanden hörs i etern vid två officiella tillfällen under året: Alexandersondagen, söndagen i skiftet juni/juli samt julaftonssändningen kl 09 (GMT+1) på morgonen den 24 december.
Vad får då människor likt Redaktören och hans husfru att resa 550 km till Grimeton för att övervara en julaftonmorgonssändning från SAQ? Jo, helt enkelt nyfikenhet och kunskapstörst! Att på plats uppleva hur en 95-årig "Gammal Dam" (operatörernas samlingsbenämning på maskintekniken) långsamt och stegvis väcks till liv och, via sina majestätiska antenntorn, med sina signaler når ut med en julhälsning till stora delar av världen!
 |
| Kaffe, lussebullar och SAQ:s speciella radiokaka med stationssignalen SAQ i chokladsträngar |
 |
| Hjärtat i anläggningen: Alexandersonalternatorn. Närmast kameran elmotorn på 500 hkr Anläggningens kompletta vikt: 50 ton! |
 |
| Mellan motor och alternator ligger växellådan där ett motorvarv växlas upp till ca tre alternatorvarv |
 |
| Alternatorn där högspänningsfrekvensen 17,2 kHz genereras |
 |
| Kylvattenpumparna Kylvattnet tas - och återvinns - från en kylvattenbassäng |
 |
| Vätskemotstånden |
 |
| Hjälpaggregaten |
 |
| I förgrunden vätskemotstånd, i bakgrunden kylluftfläktar |
 |
| Manövertavlans vänstra tredjedel |
 |
| Manövertavlans mitt- och högra del. Notera att alla knivbrytare på tavlan har en spänning på (minst) 400 volt! Stor försiktighet rekommenderas - eller HÅLL FINGRARNA I STYR! |
 |
| Grimetontomtarna Jan och Anders genomför stegvis stationens uppstart. Jan är dessutom konferencier och når den intresserade publiken trådlöst via hörlurar som dämpar det minst sagt höga ljudet i Maskinsalen! |
 |
| Volt-, ampere- och frekvensinstrument närmar sig de nödvändiga värdena. Frekvensmätaren allra överst visar 16,97 kHz. Finjusteringar av alternatormotorns varvtal sker fram till SAQ:s fastställda frekvensvärde: 17,2 kHz |
 |
| Högfrekvenskretsarna för avstämning och nyckling. De elektriska ledarna utgörs av kopparrör |
 |
| Up, up and away! Signalvägen, via kopparrören, till antennerna! |
 |
| Operatörsbordet i Maskinsalen. Den vänstra telegrafnyckeln är den som kommer att användas vid julaftonsmorgonsändningen |
 |
| Enmansteamet Fredrik sköter Internetsändningen (Youtube) av evenemanget |
 |
| Den 82-årige telegrafisten Lars Kålland förbereder sitt sista pass med telegrafnyckeln på Grimeton |
 |
| Hallands Nyheter uppmärksammade julaftonsmorgonens sändning Journalisten Rebecka Kvint intervjuar tre tomtar från Veteranradions Vänner |
 |
| Jan adresserar rutinerat de morgontidiga åskådarna och och berättar om startprocedurens alla faser |
 |
| Lars Kålland avvaktar sändningsstarten kl 09:00, GMT +1 GMT står för Greenwich Mean Time, dvs tiden vid nollmeridianen som löper genom Greenwich-observatoriet i England Notera den lilla grå burken bakom telegrafprintern. Den sänder oavbrutet morsesignalen "V" via en hålremsa, en sorts paussignal på SAQ-frekvensen 17,2 kHz |
 |
| Frekvensen 17,2 kHz är nära... |
 |
| Klockan är sekunderna före 09:00. Lars Kålland kopplar in sändarnyckeln |
 |
| SAQ:s julbudskap nycklas ut i världsalltet med van hand! |
 |
| En klippa vilar lugnt efter fullbordat värv! |
 |
| Lars Kålland avtackas efter fullbordad telegrafivakt av såväl Grimetons Veteranradios Vänner som Världsarvet Grimeton båda genom Jan Steinbach |
 |
| En obesegrad mästare lämnar ringen... |
 |
| 50 kV transformatorhuset, antennlinor och den första av sex förlängningsspolar (på marken th om transformatorhuset) |
 |
| Det första av de sex majestätiska, 127 meter höga, antenntornen krönta av den 46 meter breda bryggan |
 |
| QSL-kort för SAQ Grimeton |
