Fritz Todt var också rustningsminister fram till sin död, 8 februari 1942, i en flygolycka vid Varglyan i Ostpreussen. Han hade där haft ett laddat möte med Hitler. Todt var i princip den ende i nazistpartiet som talade klarspråk med Hitler beträffande rustningsindustrins kapacitet. Mötena blev därför ofta stormiga... Genom en slump hade Hitlers favoritarkitekt och Generalbauinspektor, Albert Speer, tackat nej till att, denna morgon, flyga med Todt till Berlin i dennes flygplan. Flygplanet havererade omedelbart efter starten och alla ombord dödades - frågetecknen var många... Ett av dem var: Hade Hitler tröttnat på sanningssägaren Fritz Todt och beslutat att röja honom ur vägen... sanningen kommer aldrig att uppdagas.
Timmarna efter haveriet utsåg Hitler Albert Speer till rustningsminister i det nazistiska Tyskland.
Speer skulle komma att bli den som månad för månad, år efter år, envetet förmådde öka Tysklands rustningseffektivitet och produktionsvolym - för detta dömdes han i Nürnbergrättegången efter kriget till 20 år i Spandaufängelset. Speer var också den ende av Nazitysklands ledande personer som erkände sin skuld - ett erkännande som sannolikt räddade honom från den dödsdom som Sovjetunionen ville se.
U-båtar i docka behövde förläggning av sin besättning. I La Rochelle, liksom på de andra u-båtsbaserna, ansågs officerarna behöva ett extra skydd mot de Allierades ständiga bombanfall. Av denna anledning byggdes bekväma bombskyddsbunkrar i nära anslutning till det hotell där u-båtsofficerarna normalt bodde under sin vistelse i land.
I La Rochelle finns denna bunker bevarad - nu som museum. I 40 år låg den, mitt i staden, som en tidskapsel. Ägaren till det angränsandet hotellet, där officerarna normalt var inkvarterade, hade helt enkelt murat igen de två entréerna till bunkern.
I maj 2013 öppnades bunkern och dess museum för allmänheten. Tidsspegelns besök genomfördes den 31 mars 2022.
I filmen, efter boken, Das Boot har dels befälsbunkerns bar dels interiörer från u-båtsbunkern i basen La Rochelle använts. U-båtsbunkern i La Pallice är numera stängd för allmänheten eftersom man inte kan garantera säkerheten. De stora bomberna, Tallboy, som fälldes en gång har spräckt betongen, vatten har sipprat in i sprickorna och armeringen rostat ner.
När Hitler och Albert Speer diskuterade utformningen av världshuvudstaden Germania (Berlin i ny skepnad) talade man ofta om ruinvärdet av de väldiga byggnader som otvivelaktigt skulle störta samman under det Tusenåriga Rikets senare del - dessa kollapsade u-båtsbunkrar blir kanske det enda som finns kvar av Tredje Riket i en framtid. Ingen kan, idag, destruera och ta bort dem, kanske blir de i framtiden sammanstörtade monument över människans ondska?
Nu till bilderna från Le Bunker de La Rochelle. Men först: Samtliga utställningsföremål, oavsett storlek, är inglasade. Detta ger naturligtvis oönskade optiska effekter vid fotografering!
Tvångsrekryterade fransmän arbetade med underhåll av baserna.
Här en fransman som servar luftfiltren i den gastäta officersbunkern
Grundplan över Le Bunker de La Rochelle. Till vänster sex rum reserverade för u-båtsbasens amiral, till höger sovsal för 62 officerare. I mitten Baren, därovanför toaletter och hygienutrymmen, tekniska utrymmen tex gasfiltren samt ett kontor. Allt samlat inom 280 kvm och omgivet av 2 m tjocka betongväggar och tak
Förrådsutrymme i bunkern med vapen, handgranater,
ammunition, mm
I det lilla kontoret sitter La Rochelles borgmästare, Léonce Vieljeux i juni 1940. Tablån illustrerar hur han på sitt kontor (i Stadshuset, inte i bunkern som då inte existerade) vägrar hala den franska och hissa den nazistiska flaggan (ligger på skrivbordet), på Stadshuset. Därmed startar han det franska civila motståndet mot ockupationsmakten i La Rochelle
Situationsbild från Tyska Flottans kommunikationscentral
i La Rochelle. Medan kommunikationspersonal författar
ett telex smyger en fransk, arbetspliktig, motståndsman
i bakgrunden med avsikt att komma över ritningsrullen.
Motståndsrörelsen arbetade ständigt med
informationsinhämtning i basen
Ena halvan av den berömda baren, Zum schwarzen kater i La Rochelle. Baren höll öppet, inte bara under de 350 bombräderna mot La Rochelle, utan varje dag året runt. Den frekventerades flitigt av de i det ovanliggande hotellet, Hotel des Etrangéres (Främlingarnas hotell!) inkvarterade. Situationen beskriver hur maskinchefen på U-953, Hans Semmler, firar sin 24-årsdag i Baren den 20 augusti 1944. På axeln bär han 3:e ubåtsflottiljens maskot och fartygsemblem:
Die schwarze Kater, Den Svarta Katten
Notera väggarnas träbeklädnad och takmålningarna i baren. De senare utfördes
av de två 22-åriga konstnärerna från Hamburg: Annie Cherié och Ruth Monsheimer.
Mössa, uniformsjacka med utmärkelser samt diverse
memorablia en gång tillhörigt maskinchefen på
U-333, Gerhard Heber
"Andra halvan" av Baren - eller kanske fjärdedelen...
Taket i Baren var i sin helhet klätt med bemålade plattor med huvudsakligen undervattensmotiv utförda av de då 22-åriga konstnärerna Annie Cherié och
Ruth Monsheimer.
Autentiskt officersporslin, och handduk, för befälsmåltider på en u-båt...
Vad är nu detta? Ett skåp i jakaranda...
Jo, ett kylskåp för barens kalla drycker!
En titt in i innandömet... på botten en "balja" för
smältvatten från isen
Och här lösningen på kylproblemet! I detta fack tömde man ner en säck med isbitar, och 'voila', som fransmannen säger, hade man fått ett stiligt skåp att bli ett kylskåp värdigt en boisserad lokal som Baren i La Rochelle!
En annan vy över födelsedagsfirandet den 20 augusti 1944
Några bilder från de sex rum som var reserverade för befälhavande amiralen
för U-båtsbasen La Rochelle. Inredningen är inte typisk, mera ett tidsdokument.
Den vita kakelklädda ytan på bortre väggen skulle haft ett tvättställ
under sig!
Den franska nationella stoltheten har sitt pris... Dock inte troligt att bunkern tjänade som sjukstuga i krigets franska slutfas...
Ännu en bild präglad av fransk stolthet! Mannen på bilden
har "fel" uniform, mest troligt fransk sådan... Men
handfatet är på plats!
Skärmmössa, vapenrock och paraddolk tillhörig
La Rochelles siste kommendant, viceamiral Ernest Schirlitz
Paraddolken i närbild...
Die schwarze Kater, Den Svarta Katten. 3:e ubåtsflottiljens tecken och maskot.
Målad på officersbunkerns vägg av två meter tjock betong av Ruth Monsheimer
och Annie Cherié 1942
- Ω -
Redaktionen tar gärna emot kommentarer till denna artikel! Tänk och skriv, kort eller långt! Ange gärna ditt namn och e-postadress efter din kommentar - det kan vara av intresse för den händelse jag skulle vilja komplettera den aktuella artikeln med uppgifter som du lämnat! Givetvis kan du skriva direkt till mig om du finner det mer passande!
Om Du vill bli inskriven i Tidsspegelns aviseringslista för nya artiklar så skriv ett e-mejl till erland.renstrom@telia.com
I mailet skriver du "Önskar bli införd i Tidsspegelns aviseringslista" samt Din e-postadress.
