De sovjetiska styrkorna har näst intill slutit en ring runt regeringskvarteren och avancerar obevekligt mot Nya Rikskansliet under vars trädgård Führerbunkern befinner sig.
 |
| Martin Bormann |
Trots Ragnarök arbetar Martin Bormann - Nazismens Brune Eminens, Hitlers maktberusade sekreterare, oförtrutet vidare för att skaffa sig maximal kontroll över Tredje Riket.
 |
| Hermann Göring |
Den 23 april gynnas Bormann av ett fatalt misstag av Göring, som befinner sig på Obersaltzberg. Göring har insett att Hitlers handlingsfrihet rinner bort som sanden i ett timglas och sänder av denna anledning ett telegram med innebörden att om inte Hitler hört av sig till Göring före kl 23 samma afton kommer han att agera som om Hitler förlorat handlingsfriheten och därför - i enlighet med sina befogenheter som Riksmarskalk - överta ledningen av Tyskland från kl 24.
Hitler, påeldad av Bormann, blir rosenrasande och telegraferar till svar: "Min handlingsfrihet förblir fullständig. Jag förbjuder därmed varje åtgärd i den riktning som ni antyder." /Adolf Hitler
Bormann hade hoppats att Hitler omedelbart skulle låta arrestera och avrätta Göring som landsförrädare men fick nöja sig med ytterligare ett telegram till Göring (författat av Bormann): "Genom era handlingar har ni gjort er skyldig till högförräderi mot Führern och nationalsocialismen. Förräderi bestraffas med döden. Tack vare de tjänster ni gjort partiet kommer dock Führern inte att döma er till döden på villkor att ni avsäger er samtliga funktioner." /Adolf Hitler
Några timmar senare gav Bormann, Hitler ovetandes, SS-vaktstyrkan på Obersaltzberg order att arrestera Göring, hans familj och medarbetare. Vid flyktförsök skulle Göring avrättas.
 |
| Joseph Goebbels |
Nu fanns bara en fiende kvar på vägen mot den absoluta makttoppen - propagandaministern Joseph Goebbels som den 22 april med hela sin familj, hustrun Magda och de sex små barnen, flyttat in i bunkern. Ingen av dem skulle lämna Führerbunkern levande.
 |
| Magda Goebbels |
 |
| Eva Braun |
I gryningen den 29 april 1945 gifte sig Adolf Hitler och Eva Braun. Därefter dikterade Hitler sitt politiska testamente. I detta utnämndes storamiralen Karl Dönitz till President i det tyska riket. Dr Goebbels utnämndes till Rikskansler och Alfred Bormann till Partiminister.
Successionsordningen oroade inte Bormann som visste att Joseph Goebbels med hela sin familj avsåg att begå självmord direkt efter Hitlers död. Inte heller storamiralen Karl Dönitz utgjorde någon källa till oro - amiralen var militär, inte politiker.
 |
| Hans Bauer |
Kl 18:30 den 29 april kallade Hitler på sin pilot, Hans Baur, och instruerade hur hans och Eva Hitlers kroppar skulle brännas efter självmorden. Hitlers chaufför Erich Kempka hade redan fått uppdraget att införskaffa ett antal jeepdunkar med bensin.
 |
| Erich Kempka |
 |
| Helmuth Weidling |
På förmiddagen 30 april hade Hitler ett sista möte med Berlins kommendant Helmuth Weidling som informerade om att försvararna snart skulle stå utan ammunition. Hitler godkände då att trupperna gjorde ett utbrytningsförsök västerut.
Vid 14-tiden tog Hitler avsked av sin stab och sina sekreterare och därefter, omkring kl 14:30 gick han och Eva in i Hitlers privata våning.
Kl 15:30 hördes ett skott och efter en stunds väntan öppnade de närvarande dörren och fann Hitler och Eva döda i vardagsrummet.
Liken rullades in i mattor och bars upp till Rikskansliets trädgård där de kremerades i en granatgrop. Kremeringen blev dock ofullständig och ryska läkare kunde senare konstatera att Hitlers kranium hade ett skotthål vid tinningen samt glassplitter från en giftampull mellan tänderna. Eva Hitler hade inga skottskador men glassplitter i munnen.
Martin Bormann, vars position var helt beroende av att Hitler var i livet, dröjde i 23 timmar, alltså till kl 14:30 den 1 maj, med att informera Dönitz om att Hitler var död.
 |
| Storamiral Karl Dönitz |
Efter en kort överläggning med de närmaste medarbetarna i Dönitz stab beordrade Storamiralen att såväl Bormann som Goebbels omedelbart skulle arresteras om de dök upp i hans högkvarter i Flensburg.
Nästa dramatiska händelse i Führerbunkern inträffade kl 20:30 (1 maj) då Joseph Goebbels och hans fru Magda tog sina liv. Paret Goebbels sex barn hade omedelbart därförinnan dödats med förgiftad choklad som makarna Goebbels erhållit av sin husläkare. Kropparna bars upp till Rikskansliets trädgård och brändes.
Det var nu endast fråga om några ytters få timmar innan ryssarna skulle inta Rikskansliet. I den tidigare så väldisciplinerade bunkervärlden röktes och dracks det nu ohämmat. Några avslutade sina liv, några var likgiltiga inför vad som komma skulle medan åter andra satte sitt hopp till en utbrytning ur bunkern och en flyktväg västerut - undan ryssarna.
Omkring klockan 23 lämnade Bormann (iklädd grå SS-uniform och läderrock) tillsammans med SS-läkaren dr Stumpfegger, piloten Hans Bauer, statssekreterare Naumann samt Goebbels adjutant SS-kaptenen Günther Schwägermann bunkern.
Hans Bauer berättar: "Vi lämnade bunkern via huvudporten vid Voß-strasse och sprang mot nedgången till tunnelbanestationen Kaiserhof. Stationen var svårt skadad av bomber och granater och det fanns inga trappsteg kvar så vi fick åka på bakdelen."
Gruppen, utökad med Hitlers chaufför Erich Kempka, tog sig så småningom fram till området vid Lehrter Bahnhof, idag Berlin Hauptbahnhof. Eldgivningen från omgivande husruiner var tidvis stark och gatumiljön präglades av lik i tysk uniform.
Otroligt nog dök en grupp tyska stridsvagnar upp, några av de sista pansarförbanden som existerade i Berlin. Man formerade strax smågrupper vid sidan - och bakom - vagnarna som sedan satte sig i rörelse över Weidendammer Brücke mot Zieglerstrasse.
 |
| SS-läkaren dr Ludwig Stumpfegger |
Erich Kempka (som verkligen lyckades bryta sig ut och förena sig med sin familj i Obersaltzberg) berättar: "Halvt böjda följde vi fordonen som skuggor. Bormann och Naumann befann sig på vänster sida av stridsvagnen i täten, i höjd med tornet, medan dr Stumpfegger och jag gick strax bakom. Vi visste alla att det var frågan om liv eller död. Plötsligt öppnade ryssarna eld. En sekund senare träffades stridsvagnens flank utan varning av en kraftig eldslåga. Alldeles framför mig kastades Bormann och Stumpfegger upp i luften av explosionens vinddrag. Strax därpå träffades jag av Stumpfeggers kropp med våldsam kraft, jag sveptes bort och förlorade medvetandet."
Här någonstans upplöses spåren efter Bormann och dr Stumpfegger och de skall - trots många efterforskningar - förbli osynliga lång tid. 1964 utfärdade den västtyska regeringen en belöning om 100 000 mark till den som kunde ge upplysningar om Martin Bormann. Ett resultat av detta var att Bormann uppgavs ha observerats på mer än 6500 platser runt om på klotet! En av de mer fantasifulla uppgiftslämnarna menade att han sett Bormann vid två tillfällen - och i skilda världsdelar! Den störste fantasten angav att han sånär kört över Bormann på en smal bergsväg men lyckats stanna 20 cm från den drömmande Bormann!
Det fanns trovärdiga uppgifter om Bormanns och Stumpfeggers fältmässiga gravar i närheten av Lehrtner Bahnhof men utgrävningar 1965 gav intet.
 |
| Martin Bormanns dödskalle. Notera guldtanden (svart på fotot) på den plats som pennan pekar på! Skallen skadad vid grävningen. |
Alla betydande befattningshavare hade försetts med cyanidkapslar att brukas som alternativ till fångenskap.
Jämförelse med tandkort fastställde med till visshet gränsande sannolikhet att skeletten tillhörde Bormann och Stumpfegger. Skeletten anförtroddes de anhöriga men med restriktionen att de inte fick förstöras. 1998 genomfördes slutligen DNA-test som fastslog att det ena skelettet var Martin Bormanns och de efterlevande fick tillstånd att kremera kvarlevorna.
Östersjöns vatten omslöt slutligen, den 16 augusti 1999, askan efter Nazismens Brune Eminens - Martin Borman.
Ω
