Samtidigt hade Kriegsmarine tagit fram ritningar till den revolutionerade ubåten
Typ XXI (romerskt skrivsätt där X=10, I=1; 10+10+1=21).
U-båtsvärlden tog med Typ XXI ett gigantiskt kliv framåt: från att ha varit en båt som vid behov kunde dyka var U-båt Typ XXI en båt som "levde" i u-läge och då och då gick till ytan för att ta in frisk luft och ladda sina batterier! Detta senare gjordes även vid snorkelgång om ytläge bedömdes farligt.
Du kan läsa två specialartiklar om u-båt Typ XXI på Tidsspegelns länkar nedan
U-båt XXI
och
Bakgrundshistoria IV
det senare en trist titel men redaktionens stilistiska förmåga har bättrats :-)
Vi reser 30 km norrut från Bremen till den stilla orten Farge vid floden Weser. Här materialiserades brutalt den nya idén beträffande slutmontering av de nya u-båtarna av typen XXI - ubåtsbunkern Valentin
Valentin-bunkern idag. Det blå på taket är solceller. Nere till vänster i bild syns sjösättningsporten |
Typ XXI skulle, på verkstäder runt om i Tyskland, produceras i åtta sektioner vilka så småningom skulle sammanfogas i bombsäkra lokaler, typ Valentin.
Typ XXI-sektioner under avlastning vid varvet i Danzig |
Bunkern är mäktig: 400 meter lång, 100 meter bred och 30 meter hög... 13 st u-båtar samtidigt i dess inre... Överallt i dagens trolska dunkel kan man föreställa sig väsande svetslågor, skärbrännare... skrammel av stål mot stål och stål mot betong... allt vid tillkomsten av en ny U-båt Typ XXI.
Produktionstakten för Valentin-bunkern skulle vara en sjöklar U-båt var 56:e timme! Mörkret började falla över det Tredje Riket, men här, i skälvande stund, fanns en strimma av hopp för Riket... Dessbättre, för oss alla, falnade och slocknade detta hopp rätt snart... den slutliga nedräkningen hade börjat..
När Valentinbunkern nästan var färdigställd flög Royal Air Force den 27 mars 1945 en bombräd mot anläggningen. Bomberna närmade sig en ännu icke färdigställd del av det annars sju meter tjocka taket - fick träff med två 10-tons Grand Slam flyg-bomber vilka rev upp stora hål i det på denna del
av byggnaden "endast" fem meter tjocka bunkertaket. Notera den sittande mannen överst i bilden!
Interiör i blixtljus. Tv skymtar en rälstralla från byggtiden och bortom den betongrester efter bombgenomslag |
I bakgrunden strålar ljuset in i mörkret genom sjösättningsporten. |
Sjösättningsbassängen i Valentin-bunkern. Tyvärr saknas referenser till storleken. Längden torde dock vara knappa 100 meter eftersom ubåt typ XXI hade en total längd om 76.7 meter. |
Valentin-bunkern från Weser-sidan. T.v. sjösättningsporten. Efter kriget har utloppskanalen från sjösättningsporten fyllts igen. |
Efter inspektion av bombskadorna stoppades byggarbetena. Den 30 mars 1945 utfördes ett nytt angrepp genom United States Army Air Forces som fällde flera 2,5 tons bomber. De kunde inte skada själva bunkern, men den kringliggande infrastrukturen förstördes och därmed stoppades, definitivt, materialleveranserna och bygget.
U-båtsbunkern Valentin kom aldrig att tjänstgöra i sin planerade funktion - som dödens altare blir den dock evig: här omkom/mördades 1200 - 1400 slavarbetande människor vilka tvingades leva och arbeta under de mest vidriga förhållanden...
Bunkern existerar än idag (den är helt enkelt för stor för att rivas...) - nu som minnesmärke och dokumentationscentrum för nazismen och dess brott mot mänskligheten...
Idag finns solpaneler på en del av taket... Kanske kan de döda i detta bygge, drygt 600 per år under två år... två människor per dygn... få en sentida upprättelse....
Få vet idag att endast kommunismen som ideologi och terrorinstrument räknar långt fler döda än nazismen.... mördade i Marx anda... av Lenin... av Stalin... av Mao... av Pol Pot... kanske 100 miljoner mördade av dessa kriminella ledare vars enda drivkraft var personlig makt... omgivna av ja-sägare... som gör mördandet möjligt...
Ω