"Oh là! Mon Dieu" blev de sista ord som överste Emile Driant yttrade den 22 februari 1916 innan han död föll baklänges i stridslinjen i Bois des Caures (Cauresskogen) norr om Verdun.
Överste Driant blev därmed ännu en fransk stupad i det fullständigt meningslösa slaktandet av Europas blommande ungdom norr om den lilla franska staden Verdun.
Kan en bild tala mer än denna? 100-år gammal talar bilden till våra hjärtan... en fransk soldat i dödsögonblicket... vem är du, vem är jag?
Slaget vid Verdun pågick från 21 februari 1916 till den 18 december samma år. Antal stupade och försvunna i slaget var på fransk sida 163 000 man (ca 400 000 sårade). Tyskland förlorade 143 000 i döda och ca 260 000 i sårade.
Saknade (försvunna) kan låta lite märkligt - men, 2000-talets fantasi räcker inte till för att förstå Verduns verklighet. Granateldens krevadgropar låg med som mest 2 meters avstånd över flera kvadratkilometer... skogar likt överste Driants sista stridsplats, Bois des Caures, jämnades med marken liksom de byar eller småstäder likt Fleury där bokstavligen intet återstår av staden. Jag har varit där.... jag vet! Men de försvunna soldaterna då? Jo, den som stupade begravdes vanligen på den plats i leran där han föll. Eldsprutande fontäner av granateld blottade inte sällan liket, slet sönder ruttnande kött i smådelar och spred dem över det sargade landskapet. Andra, levande, soldater bokstavligen förintades vid granaternas detonationer. Jo, visst kunde en människa försvinna vid Verdun...
Att Verdun var helvetet på jorden betvivlades inte av de numer tystnade röster som faktiskt var där i stålstormens öga!
Kulspruteelden, de fruktlösa anfallen, döden som belöning för kamp om några få meter jord... granatregnet... ja just det, granatregnet... Bara över fort Douaumont föll under slaget 200 000 granater av varierande kaliber. 200 000 st granater... fler än det arma Sveriges krigsförråd av granater!
Fort Douamont på papperet!
Fort Douamont efter
200 000 granatnedslag.
Den tyska generalstabens chef von Falkenhayn hade tröttnat på de eviga skyttegravsstriderna där just intet vanns - utom dödens skördar. Han skissade ett utnötningsslag där den franska armén skulle förblöda och valde Verdun till platsen. Verdun skyddades i norr av främst forten Douamont och Vaux! Här skulle striden stå som skulle bringa Frankrike på knä..... De franska generalerna Joffre och Petain skulle dock , i tur och ordning, bjuda motstånd, liksom mannen i det franska ledet! Längs Den Heliga Vägen, La vie sacré, från Verdun skulle miljoner franska soldater färdas mot slagfälten, hundratusentals skulle som sårade färdas bakåt... Vägen hette för övrigt bara "Vägen" under slaget... "Den heliga vägen" är, som så ofta, en produkt av journalister...
Striderna böljade fram och åter... Den lilla byn Fleury jämnades av artillerielden med marken- och bytte "ägare" fjorton gånger på lika många dagar!
Fleury idag, ett trädbevuxet landskap men med av artillerielden och exploderande granater för 100 år sedan starkt kuperad terräng. Av byn finns endast fragment av mänsklig bosättning...
Jag stirrar ut i världsalltet, en tår väter min kind... 100 år sedan men smärtan finns kvar... Tänk...
Ω
Välkommen till Tidsspegeln! Målet med detta e-magazin är att med spegelns hjälp reflektera och belysa såväl militärt tekniskt intressanta lösningar som händelser som vi glömt. Händelser som kanske inte ligger så långt tillbaka i tiden men vilka i bruset av allt nytt kommit att skymmas av tidens gång. Det är min förhoppning att du finner innehållet i Tidsspegeln såväl berikande som intressant. Tidsspegelns layout är anpassad efter Google Chrome. Väl mött i Tidsspegeln! Erland
måndag 25 april 2016
Titanic
Rubriken för naturligtvis tankarna till det olyckliga "osänkbara" fartyg med detta namn som på sin jungfrufärd den 14 april 1912 kolliderade med ett isberg i nordatlanten, sjönk efter 2 timmar och 40 minuter och tog, på natten den 15 april, 1514 människor med sig i det iskalla havets djup.
Titanic blev också namnet på en av de allierades ansträngningar att genom bombkriget bringa Tyskland på knä. Titanics idé grundade sig på att upprätta en allierad flygbas på ryskt territorium. Därigenom kunde de flygande fästningarna, B 17, göra dubbla uppdrag över tyskockuperat område genom att tanka och fylla magasinen med bomber och ammunition på ryskt område inför återfärden till England.
P51 Mustang var det jaktflygplan som till sist genom sin stora räckvidd gav möjlighet till bombplanens flygskydd över hela det tyska riket. Flygplanet, P51 Mustang, kom så småningom - efter kriget och till en billig surpluspenning - att bli en del av Sveriges flygvapen.
Väl inom ryskt luftherravälde skyddades B 17-bombflottorna av sovjetiska Jak-1 jaktplan från fienden, tyska Messerschmitt Bf109 och Fokker Fw190.
Naturligtvis är den följande filmen en amerikansk partsinlaga i krigets ljus - men om du drar draperiet lite åt sidan finner du sådant, rentav kunskap, du kanske inte väntat!
Klicka på länken Titanic nedan för att gå vidare!
Titanic
Ω
Titanic blev också namnet på en av de allierades ansträngningar att genom bombkriget bringa Tyskland på knä. Titanics idé grundade sig på att upprätta en allierad flygbas på ryskt territorium. Därigenom kunde de flygande fästningarna, B 17, göra dubbla uppdrag över tyskockuperat område genom att tanka och fylla magasinen med bomber och ammunition på ryskt område inför återfärden till England.
P51 Mustang var det jaktflygplan som till sist genom sin stora räckvidd gav möjlighet till bombplanens flygskydd över hela det tyska riket. Flygplanet, P51 Mustang, kom så småningom - efter kriget och till en billig surpluspenning - att bli en del av Sveriges flygvapen.
Väl inom ryskt luftherravälde skyddades B 17-bombflottorna av sovjetiska Jak-1 jaktplan från fienden, tyska Messerschmitt Bf109 och Fokker Fw190.
Naturligtvis är den följande filmen en amerikansk partsinlaga i krigets ljus - men om du drar draperiet lite åt sidan finner du sådant, rentav kunskap, du kanske inte väntat!
Klicka på länken Titanic nedan för att gå vidare!
Titanic
Ω
söndag 24 april 2016
Raiden mot torrdockan i St Nazaire 1942
I bruset av alla händelser timade under andra världskriget lever ett mycket djärvt och framgångsrik företag en undanskymd plats: raiden mot den stora fartygsdockan i St Nazaire den 28 mars 1942.
I ockuperade Frankrike, i hamnen i St Nazaire, hade Tyskland den enda torrdocka utanför Östersjöns vatten som kunde "ta ombord" Tysklands stora örlogsfartyg - t ex slagskeppet Bismarck. Dockan, kallad Normandie, var av stor strategisk betydelse eftersom dess existens möjliggjorde att tunga tyska örlogsmän vid reparation inte behövde gå genom Engelska kanalen eller Danmarkssundet för att nå varv i hemmahamnar vid Östersjön. Båda dessa farleder till "Das Vaterland" var tungt bevakade av Royal Navy, dåtidens största flotta och fartygsdockan i St Nazaire blev därmed av stor betydelse eftersom den låg direkt vid Atlantkusten.
Det Brittiska Amiralitetet formade en plan för att sätta fartygsdockan i St Nazaire ur funktion: en plan som efter verkställighet skulle visa sig förlama dockan inte bara för resten av kriget utan även fem år därefter!
Huvudelement var att spränga och förstöra torrdockans portar mot Atlanten. Hur åstadkomma detta? Hur transportera en tillräckligt stor mängd sprängämnen till målet, till dockportarna vid St Nazaire?
Svaret fanns i den överåriga jagaren HMS Campbeltown
som lastad med sprängämnen skulle göra en sista resa, en självmordsinsats, för Royal Navy och för Great Britain! HMS Campbeltown skulle helt enkelt, i 28 knops fart, ramma dockans portar och sedan explodera i en tryckvåg som, förutom att döda alla som stod i vägen för glödande metallstycken från fartyget, för lång tid förstöra dockans portar och allt maskineri som krävdes för dockans funktion.
Datum är den 28 mars 1942, HMS Campbeltown forsar in i hamnen i St Nazaire i 28 knop. i Hennes kölvatten följer 18 st mindre båtar med totalt 611 kommandosoldater. Deras uppgift är att demolera alla installationer för dockans funktion. HMS Campbeltown når sitt mål, torrdockans portar i St Naizaire och exploderar i ett sällan skådat fyrverkeri av eld och kringflygande stål!
88-mm Flak, Flugabwehrkanone, (som med stor framgång under krigat även tjänstgjorde som pansarbekämpningsvapen) sänker eller förstör de 18 följebåtarna, kommandoraidens soldaters uttänkta reträttmöjligheter.
Återstod nu att söka ta sig tillbaka till England genom att "skjuta sig fram" genom Frankrike. 228 män klarade denna svåra uppgift, 169 män blev kvar och vilar i den Franska jorden, 215 blev krigsfångar ...
St Nazaire Raid Operation Chariot | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Part of the North West Europe Campaign of World War II | |||||||
St Nazaire on the Loire estuary | |||||||
| |||||||
Belligerents | |||||||
United Kingdom | Germany | ||||||
Commanders and leaders | |||||||
Robert Ryder Augustus Charles Newman | Karl-Konrad Mecke Edo Dieckmann Herbert Sohler Georg-Wilhelm Schulz | ||||||
Units involved | |||||||
Royal Navy HMS Campbeltown HMS Tynedale HMS Atherstone HMS Sturgeon Motor Gun Boat 314 Motor Torpedo Boat 74 28th Motor Launch flotilla 7th Motor Launch flotilla 20th Motor Launch flotilla British Army No. 2 Commando Selected troops from theSpecial Service Brigade Royal Air Force No. 51 Squadron RAF No. 58 Squadron RAF No. 77 Squadron RAF No. 103 Squadron RAF No. 150 Squadron RAF[1] | German Navy 22nd Naval Flak Brigade 280th Naval Artillery Battalion 6th U-boat flotilla 7th U-boat flotilla 16th Minesweeper flotilla 42nd Minesweeper flotilla Torpedo boat Jaguar armed trawler Sperrbrecher 137 Harbour Defence Companies German Army 333rd Infantry Division | ||||||
Strength | |||||||
346 Royal Navy 265 Commandos[nb 1] | 5,000 troops | ||||||
Casualties and losses | |||||||
HMS Campbeltown 169 dead * 215 prisoners of war * 1 Motor Gun Boat 1 Motor Torpedo Boat 13 Motor Launches 1 Armstrong Whitworth Whitley 1 Bristol Beaufighter | Normandie dock 360 dead ^ 2 Junkers 88 2 Tankers 2 Tugs | ||||||
* Does not include aircraft crews ^ Includes civilians on board HMS Campbeltown when she exploded. ^ The numbers of German troops killed during the raid are not known. |
Ω
lördag 23 april 2016
Krigsproduktion i civil industri
När Hitler anföll Polen kl 05:45 den 1 september 1939 gjorde han det i strid med sina generalers åsikt om att Tyskland ännu inte var tillräckligt militärt rustat. Hitler litade till sina många, väldigt många, divisioner, till sitt flygvapen, och till sin flotta. När artilleriet på slagskeppet Schleswig Holstein, gäst i Hamnen i hamnen i Gdansk (då Danzig) kl 05;45 gav eld mot garnisonen Wester Platte var kriget ett faktum! Hitler var också av den uppfattningen att England och Frankrike inte skulle gå i krig för sin allierade, Polen. Förvisso disponerade han Europas starkaste militärmakt - men han misstog sig på Tysklands produktionspotential. Förvisso gjorde hans rustningsminister Albert Speer närmast ett underverk inom rustningsområdet - till stor del med tvångsarbetare från ockuperade länder och med koncentrationslägerfångar. Viljan var dock större än förmågan!
När Japans flygplan startade från flygdäcken på den Japanska hangarfartygsflottan för överfallet på den amerikanska flottbasen Pearl Harbour (Hawaii) den 7 december 1941 lär attackens planläggare och chef, amiral Yamamoto ha yttrat: "Månne vi nu väcker en sovande drake?". Hur rätt hade han inte. Hitler hade veterligt inga sådana funderingar när han samtidigt förklarade krig mot USA vars president, Franklin D Roosevelt, genom "Lend and Lease-lagen" kringgått isolationisternas motstånd mot ett amerikanskt deltagande i kriget i Europa. "Lend and lease" innebar att England (och Sovjetunionen) kunde förses med betydande mängder krigsmateriel.
Låtsaskrigets tid var förbi för USA. Musklerna spändes, den mäktiga produktionsapparaten väcktes till militärt liv... Nu vaknade sannerligen draken! Bäva månde motståndaren... Stora delar av USA:s civilproduktion ställdes om till krigsproduktion och från detta ögonblick var krigsutgången given, det var bara en fråga om tid innan Tyskland, Italien och Japan skulle störta i grus och aska. Under denna tid skulle dock 100'000-tals unga män förlora sina liv runt om på jordklotet...
Fartyg, s.k. Libertyskepp (jfr artikeln "Vägen till frihet..."), producerades i en takt om i medeltal ett fartyg vart 4:e dygn (rekordet, oslaget än i dag är 111 timmar!), stridsvagnar byggdes bl a i General Motors Cheveroletfabrik och flygplan bl a annat hos Ford i Detroit.
Där, hos Ford, byggdes den tunga bombaren B-24 "Liberator" byggt i otroliga 18 482 exemplar. Flygplanet var i aktiv tjänst 1941-1945 men flög ett halvår innan Japans överfall i december 1941.
Än otroligare är byggtakten i Fords fabriker: ett färdigmonterat, flygfärdigt, flygplan var 55:e minut!! Varje flygplan bestod av 1 225 000 delar! Prefabricerade naturligtvis, liksom delarna i Libertyskeppen... men likafullt!
Denna produktionspotential hos USA är oöverträffad - och då, under andra världskriget, avgjorde den utan tvivel krigets utgång.
Följ länkarna nedan genom att klicka på dem!
Ford bygger Liberator (kortversion)
Filmen om Liberator (lång version)
Ω
När Japans flygplan startade från flygdäcken på den Japanska hangarfartygsflottan för överfallet på den amerikanska flottbasen Pearl Harbour (Hawaii) den 7 december 1941 lär attackens planläggare och chef, amiral Yamamoto ha yttrat: "Månne vi nu väcker en sovande drake?". Hur rätt hade han inte. Hitler hade veterligt inga sådana funderingar när han samtidigt förklarade krig mot USA vars president, Franklin D Roosevelt, genom "Lend and Lease-lagen" kringgått isolationisternas motstånd mot ett amerikanskt deltagande i kriget i Europa. "Lend and lease" innebar att England (och Sovjetunionen) kunde förses med betydande mängder krigsmateriel.
Låtsaskrigets tid var förbi för USA. Musklerna spändes, den mäktiga produktionsapparaten väcktes till militärt liv... Nu vaknade sannerligen draken! Bäva månde motståndaren... Stora delar av USA:s civilproduktion ställdes om till krigsproduktion och från detta ögonblick var krigsutgången given, det var bara en fråga om tid innan Tyskland, Italien och Japan skulle störta i grus och aska. Under denna tid skulle dock 100'000-tals unga män förlora sina liv runt om på jordklotet...
Fartyg, s.k. Libertyskepp (jfr artikeln "Vägen till frihet..."), producerades i en takt om i medeltal ett fartyg vart 4:e dygn (rekordet, oslaget än i dag är 111 timmar!), stridsvagnar byggdes bl a i General Motors Cheveroletfabrik och flygplan bl a annat hos Ford i Detroit.
Där, hos Ford, byggdes den tunga bombaren B-24 "Liberator" byggt i otroliga 18 482 exemplar. Flygplanet var i aktiv tjänst 1941-1945 men flög ett halvår innan Japans överfall i december 1941.
Än otroligare är byggtakten i Fords fabriker: ett färdigmonterat, flygfärdigt, flygplan var 55:e minut!! Varje flygplan bestod av 1 225 000 delar! Prefabricerade naturligtvis, liksom delarna i Libertyskeppen... men likafullt!
Denna produktionspotential hos USA är oöverträffad - och då, under andra världskriget, avgjorde den utan tvivel krigets utgång.
Consolidated Liberator | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | tungt bombflygplan |
Besättning | 7-10 |
Första flygning | 29 december 1939 |
I aktiv tjänst | 1941-1945 |
Versioner | PB4Y Privateer XB-41 C-87 Liberator Express R2Y Liberator I |
Tillverkare | Consolidated Aircraft |
Data | |
Längd | 20,47 m |
Spännvidd | 33,5 m |
Höjd | 5,49 m |
Vingyta | 97,4 m² |
Tomvikt | 16 783 kg |
Max. startvikt | 29 500 kg |
Motor(er) | 4 × Pratt & Whitney R-1830 |
Dragkraft | 4 x 1 200 hk |
Prestanda | |
Max. hastighet | 467 km/h |
Räckvidd med max. bränsle | 3 540 km |
Transporträckvidd | 6 000 km |
Max. flyghöjd | 8 534 m |
Stigförmåga | 5,2 m/s |
Beväpning | |
Beväpning | 10 stycken 12,7 mm kulsprutor placerade i nos, sidor, stjärt samt ett buktorn. |
Bomber | kort distans 3 600 kg lång distans 2 300 kg extremt långt 1 200 kg |
Följ länkarna nedan genom att klicka på dem!
Ford bygger Liberator (kortversion)
Filmen om Liberator (lång version)
Ω
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)