 |
| Bilden tagen vid stenens avtäckning 2/7 1916 |
Överskriften på stenen säger: "Im Kamppe für Ihr Vaterland fanden während des Seegefächtes S.M.S. ALBATROSS bei Gotland am 2. Juli 1915 den Heldentodt" och därunder följer namnen på de 29 stupade vid sjöstriden utanför Östergarn. (Övers. "I kamp för sitt fädernesland fann, vid sjöstriden vid Gotland den 2 juli 1915, dessa besättningsmedlemmar från S.M.S ALBATROSS hjältedöden").
1:a Världskriget rasade runt omkring oss och den 2. juli detta år gästade Döden stranden utanför och vid gotländska Herrvik.
 |
| Pansarkryssaren Admiral Makarow. Systerskepp till Bajan |
Rovdjurets eldsprutande käftar bestod av ryska 1:a brigadens pansarkryssare: Admiral Makarow, Bajan, Bogatyrj och Oleg. För tillfället var brigaden förstärkt med pansarkryssarna Rurik, lätta kryssaren Nowik och en jagarflottilj. Dessa senare kom dock att lämna brigaden innan striden började.
 |
| Pansarkryssaren Oleg. Systerskepp till Bogatyrj |
Denna ryska styrka lättade ankar den 1 juli från baserna i Finska viken med uppdrag att på morgonen den 2:e juli beskjuta tyska ställningar i Memel (nu Klaipeda).
 |
| SMS Albatross. Vykort avsänt av signalgasten Martin Eder |
Samtidigt startade från tyska hamnar i Danzig och Libau det tyska Uppdrag VII i vilket SMS Albatross hade huvudrollen: att lägga ut en minspärr öster om fyrskeppet Svenska Björn.
Syftet med denna och liknande mineringar var, likartat det med utläggandet under andra världskriget, av det 80 km långa u-båtsnätet (flerdubbla wirenät med 4x4 meters maskor) mellan Finland och Estland: att bokstavligen stänga in den ryska Östersjöflottan i Finska viken.
 |
| Pansarkryssaren SMS Augsburg |
Obekant - men ödesdigert - för tyska flottan var att dess signalböcker (kryptokoder) kommit i ryska händer i samband med grundstötningen och totalhaveriet i Östersjön av den lätta tyska kryssaren SMS Magdeburg.
Den samlade ryska artilleribeskjutningen från havet av de tyska ställningarna vid Memel måste emellertid avbrytas till följd av tät dimma i vilken de ingående fartygen förlorade kontakten.
Strax efter kl 01 på morgonen den 2:e juli kunde den ryska bevakningsstationen Dagerort på estniska Dagö uppfånga ett krypterat morsemeddelande från Kommodore von Karpf på flaggskeppet (= det fartyg i en styrka i vilket eskaderns befälhavare bor och vistas) Augsburg till de övriga tyska fartygen:
"Uppdrag VII genomfört. Inga fiender i sikte. Är klockan 1 i kvadrat 020e. Kurs 190o. Fart 17 knop."
Genom att ryssarna hade tillgång till de hemliga handlingarna: signalbok, kodbok och koordinatkartor från den havererade tyska lätta kryssaren SMS Magdeburg kunde signalstationen vid Dagerort till staben i Reval (Tallin) meddela tyskarnas exakta position.
Befälhavaren för den ryska första kryssarbrigaden, amiral Bachirow, kunde därmed i lugn och ro välja tid och plats för en drabbning. Valet föll på den tyska samlingsplatsen från 1:e juli.
 |
| Jakten på SMS Albatross 2. juli 1915 |
Trettio minuter före beräknad stridskontakt överraskades dock Bachirow av att den tyske eskaderchefen von Karpf kl 06 om morgonen den 2:e juli signalerade att eskadern skulle delas i två delar: kryssarna Roon och Lübeck samt fyra torpedbåtar skulle gå mot Steinort norr om Libau medan Augsburg, Albatross och de återstående tre torpedbåtarna skulle hålla en västlig kurs mot Gotlands sydspets för att därefter gå mot Danzig.
Den överraskande tyska delningen och samtidiga kursändring gjorde att det ryska anfallet höll på att gå om intet - samtidigt innebar delningen en betydande försvagning av de nu två tyska enheterna.
Från boken "ALBATROSS - en händelse under första världskriget" skriven av Svante Hedin är följande excerpt hämtad:
"Sedan klockan 4 på morgonen hade sekonden, kapitänleutnant, Karl Bühler vakten på SMS Albatross. Allt hade varit lugnt. Genom de täta dimbankarna förlorade man tidvis kontakten med SMS Augsburg. Med jämna mellanrum spanade han genom kikaren längs horisonten. Klockan 06:30 såg han plötsligt om babord en mörk skugga dyka upp ur dimman, och i nästa ögonblick blixtrade det till. Några granater slog ner bara ett par hundra meter från Albatross. Samtidigt som han slog larm kunde han urskilja ytterligare tre fartyg. Av eldstyrkan förstod han att det var tungt bestyckade fiendefartyg och att en motattack inte var tänkbar med det lätta artilleri SMS Albatross förfogade över. Han beordrade därför "Högsta fart framåt!"
På Augsburg och torpedbåtarna hade man också fått kontakta med fienden, men Kommodore von Karp bedömde att Augsburgs lätta artilleri ännu inte skulle göra någon verkan. De ryska pansarkryssarna befann sig därtill på 8000 m avstånd och räckvidden för fartygens torpeder var ca 3000 m.
För att skydda Albatross lade Augsburg ut rökridåer och alla fartygen gjorde täta kursändringar. Kryssarna Roon och Lübeck samt de fyra torpedbåtarna som en timme tidigare ändrat kurs mot Steinort fick order om högsta fart tillbaka för undsättning.
Klockan 06:53 fick Albatross order om att försöka nå svenskt vatten vid Gotland, dit man skulle nå om en och en halv timme. De övriga tyska fartygen ändrade kurs mer åt babord och hoppades att ryssarna skulle följa efter. Dessa ändrade dock istället kursen mer åt norr, i tydlig avsikt att nå Albatross.
Den ryska eskadern bestod av pansarkryssarna Bogatyrj, Oleg, Admiral Makarow och Bajan. De båda förstnämnda följde Albatross rakt mot den gotländska kusten, medan de båda andra höll en parallell sydligare kurs.
Ännu klockan 07 hade Albatross inte fått någon allvarligare träff, men de båda ryska pansarkryssarna kom allt närmare och hade skjutit in sig. Ryssarna var nu så nära att Albatross lätta artilleri (88 millimeter, red anm) kunde nå fram.
Men striden blev egentligen aldrig någon strid. Styrkeförhållandena var alltför ojämna. Sedan klocka 07:20 hade Albatross ej heller någon kontakt med de övriga tyska fartygen."
Excerpt ur Erich Tiery:s bok "Albatross", Gotlands Allehandas Tryckeri AB, Visby 1965:
"Klockan 07:00 (den 2:e juli, red anm) var Albatross så nära ryssarna, att fartygets små kanoner (88 mm, red anm) kunde komma till användning. Tyskarna gick nu in för att hålla sitt fartyg flytande så länge som möjligt. Det ryska anfallet hade pågått över en halv timme, men någon träff på Albatross hade man ännu inte lyckats få. Men till slut kunde den tyska minkryssaren inte undgå de ryska granaterna. Den första träffen kom i förrådsskåpet på akterdäck där 500 kg oljefärg fattade eld. Granatskärvorna slog igenom däcket, och den brinnande färgen rann in i manskapsrummet. Situationen blev allvarlig när en del hängmattor började brinna, men ett snabbt ingripande av släckningsmanskapet avvärjde faran. De ryska kanonerna sköt nu träff efter träff, och på Albatross hade manskapet fullt upp med att släcka bränder. Det blev emellertid svårare och svårare för besättningen att bemästra eldhärdarna, och då därtill många sårade rapporterades, förstod man ombord att läget var mycket kritiskt.
Många av fartygets hydranter (brandvattenposter, red anm) skadades eller förstördes helt, och detta bidrog till att ytterligare försvåra släckningen. Två granater slog ner samtidigt. Den ena träffade bryggan och förstörde stridstornet med all inredning och dödade de besättningsmän som uppehöll sig därinne.
På bryggan låg vakthavande officeren med vänstra låret genomskjutet. Han låg där och rökte och tittade ut genom ett hål i relingen, när ännu en granat slog i bryggan och kastade den skadade åt sidan.
Den andra granaten slog in i navigationshytten och dödade flaggstyrmannen. En fruktansvärd syn var det att se gnistmatrosen Wiessener som just hade passerat dörren till navigationshytten när denna träffades, nu hänga med den delade överkroppen över bryggans räck.
I lä av kajutan låg artilleriofficeren med ena armen bortskjuten, och skeppsläkare Karrillon höll på att förbinda honom. Medan detta pågick träffades strålkastaren, som var placerad uppe i märsen (främre masten. red anm), och granaten kreverade där. Artilleriofficeren, oberleutnant Löwenberg, dödades och doktor Karrillon träffades av en granatskärva i bakhuvudet. (Dr Karillon skulle aldrig vakna upp ur sin medvetslöshet utan dog senare under transport till Roma.)
Detta var olyckligt, då de sårades antal raskt växte, och behovet av läkare blev allt större och större. Genom luftschakten kunde Richard Weis på sin station höra sina sårade kamraters stönanden. Flera kretsar hade blivit strömlösa på grund av kortslutning och han försökte att förnya säkringarna i första hand till kommandoenheten som tjänstgjorde för överföring av order. Det lyckades några gånger men snart var den elektriska anläggningen så pass skadad att det var kortslutning överallt. Weis fick arbeta med rökbindel framför näsan då brandröken drog in i hans station. Genom bortfall av de olika strömkretsarna steg spänningen i huvudgeneratorn över normalt, och just då när han skulle koppla in ett kraftigt motstånd för att på så sätt reglera spänningen, kreverade en 21 cm granat i centralen, precis ovanför huvudet på honom. Han kände smärtor i halsen och benet samtidigt som all belysning slocknade. Ångröret till generatorn sprang läck och med ett tryck av 23 kg/cm2 strömmade ånga ut och fyllde hela rummet och endast med möda kunde Weiss lämna stationen. Han sprang till maskincentralen för att rapportera "stor fara för ånga".
Längre föröver på Albatross var lasarettet beläget. Där befann sig 11 sårade när en 21 cm granat slog in från babord och kreverade. Den massaker som granaten orsakade var fruktansvärd. Hela inredningen, sängar, operationsbordet och det som sekunderna innan varit levande människor, slungades av det kraftiga explosionstrycket längst bort i ena hörnet. Man förstår bättre granatens verkan, då man räknade till över 250 hål i lasarettets väggar, tak och golv. Det började brinna t.o.m i "högen" (av döda, red anm), och en ohygglig lukt uppstod däromkring.
Medan eldsläckningsmanskapet höll på med släckningsarbetet träffades åter navigationshytten, vars väggar blåstes bort som om det hade varit papper. Hela inredningen slungades ut i korridoren och spärrade denna, och en allvarlig eldsvåda bröt ut. Sekonden skyndade ner till sin central för att beordra folk till eldhärden, vilket inte var så lätt längre, då de besättningsmän han hade till sitt förfogande var fullt upptagna på annat håll, och förlusterna i människoliv blev allt mer kännbara.
Läget blev ytterst allvarligt då en 15 cm granat rev upp ett 35x25 cm hål under vattenlinjen. En läcka uppstod i kolboxen. som var belägen intill det mellersta pannrummet, där nu vatten trängde in. Timmermannen började nu arbetet med att stötta väggarna, och pumparna trädde i funktion.
Man kan lätt föreställa sig det virrvarr som uppstod. Genom talröret meddelades nu: "Fullträff på akterdäck!" Det var en 15 cm granat som slagit in i ångslupen, vilken var placerad på en överbyggnad på akterdäck. All olja och trassel som fanns i ångslupen gav bra näring åt elden. När sekonden kom dit för att hjälpa till med en vätskebrandsläckare, fanns där redan en man, som bekämpade elden med en vattenslang. De båda "brandsoldaterna" stod på ett par meters avstånd från varandra när sekondens släckningsapparat plötsligt blev tom. Han såg sin kamrats överkropp ligga ett par meter längre bort, munstycket till brandslangen var bortskjutet, och sekonden var från mössan till skorna översköljd med blod. Allt gick så fort, det blev ingen tid till förklaringar, men med besättningens hjälp fick man elden under kontroll."
Den ojämna striden - eller skulle man skriva slaktandet av Albatross - fortgick medan de sårade, som lagts i skydd på styrbords sida, bar sitt svåra lidande under tystnad. Ingen läkare, inga sjukvårdare, inget morfin för smärtlindring. De dolde sin smärta under tystnad rökandes som borstbindare på de cigarrer och cigaretter som förbipasserande kamrater bestod dem med.
Albatross åtta st 88 mm kanoner och tre revolverkanoner (kaliber okänd) bar nu mot fienden och sköt så snabbt som laddare och ammunitionshämtare kunde arbeta. Det dånade och brakade oavbrutet från egen eld och inkommande granater! Ljudet och explosionstrycket gjorde däcksmanskapet tillfälligt döva. Fienden beräknades efter slaget ha avfyrat 3000 granater av varierande kaliber medan Albatross klena kanoner avfyrade ca 500 granater.
Albatross hade en exceptionell stryktålighet: hon höll sig flytande trots intensiv beskjutning. Fartyget träffades av tolv st 21 cm granater, nio st 15 cm granater samt fyra granater av mindre kaliber.
Som en krigslist i trängt läge lät befälhavaren på SMS Albatross, fregattenkapitän West i klartext anropa SMS Augsburg med följande morsemeddelande: "Föreslår hitkallande av andra eskadern!" Avsikten var att ryssarna skulle duperas av bluffen och dra sig tillbaka. Strax kom svar, inte från flaggskeppet SMS Augsburg, utan från ryssarna: "Ni har ju inga fler eskadrar stationerade i Östersjön!"
Kursen förde de stridande mot den Gotländska kusten och i ett sista gnisttelegram från ryska Admiral Makarow till SMS Albatross kunde man på felfri tyska läsa: "Ihr Schweinehunde, Ihr entkommt uns nicht! Wir kriegen Euch doch Ihr Saubande!" Översättningen av detta invektiva meddelande är inte så lätt men ett försök: " Era svinpälsar, ni undkommer oss inte! Vi tar er till sist era svinrövare!"
Vidare utväxling av otidigheter avbröts när en rysk granat träffade och knäckte Albatross förliga mast vilken bar upp radioantennernas wirar.
Läget för Albatross var nu mycket kritiskt: fartyget kunde endast styras med maskinerna (två propellrar) och tog dessutom in vatten i akterskeppet där en 21 cm granat öppnat ett hål 2½ x 1½ meter. Fartyget låg nu så djupt i sjön att det tog in vatten även via de aktra ventilerna. Fregattenkapitän West ansåg att Albatross hade max 10 minuter kvar till dess hon skulle sjunka. Han beslöt då att sätta henne på grund på Gotland, närmare bestämt vid Herrvik på Östergarn.
SMS Albatross kom in på svenskt territorialvatten kl 07:45 och inställde då sin eldgivning i enlighet med internationella krigslagar - ryssarna fortsatte dock och sköt i projektilbanor över Östergarnsholm så att fyrvaktaren med familj och underställd personal fick söka skydd i klippgrottor på holmens "läsida" i förhållande till den ryska eldgivningen.
Ryssarna struntade (sin vana trogen?) i territorialgränser och seglade ogenerat in på svenskt vatten varifrån de avlossade flera salvor mot Albatross.
 |
| Albatross grundsatt vid Herrviksstranden på Östergarnslandet |
Ryssarnas eldgivning upphörde 08:07 och Albatross sattes på grund ca 150 meter ut från stranden vid Herrvik klockan 08:12.
Ångan släpptes tjutande ut från pannorna och fyrarna rakades rena från kol. Tystnaden bröts endast av visslandet i kommandopipor vilka kallade fartygets matroser och befäl till samling på däck.
Många fruktade en rysk fångenskap och jublade när de förstod att de befann sig i Sverige.
Enligt internationell rätt hade stridande fartyg uppehållstillstånd i icke krigförande land under 24 timmar. Vid haverier kunde denna frist utökas till dess att arbeten gjort fartyget sjödugligt. Fregattenkapitän Fritz West bedömde dock att Albatross omfattande skador inte kunde repareras på plats och att hon var sjöoduglig för lång tid framöver.
I enlighet med detta fattade han beslut om att omgående förstöra alla hemliga dokument och därefter ombesörja att de sårade fördes iland för att förhoppningsvis få vård, och - med tanke på det synnerligen varma vädret - att de stupade omgående kom i jord.
Lokalbefolkningen på Östergarnslandet såväl som boende runtom på Gotland skulle bli fregattenkapitän West till ovärderlig hjälp i detta - och kommande - arbete.
 |
| Minnessten på platsen vid Herrvik där Albatross sattes på grund 150 meter ut från stranden |
Ω
Fortsättningen på dramat, Albatross - ett stycke svensk krigshistoria del II, kommer inom kort!
För den intresserade rekommenderas ett besök på Albatrossmuseet - ännu en stund i Östergarns Bygdegård i Katthammarsvik, så småningom i nya anpassade lokaler i hamnen i Herrvik. Internetadress: www.albatrossmuseet.se
